" I rymden finns inga känslor"

Jag såg filmen om en tonåring med Asbergers syndrom. Den ger en inblick i hur det kan vara att leva med diagnos och att vara medlevare till en person med diagnos.

I skolan får jag då och då frågor om hur man gör för att undervisa barn och ungdomar som har olika typer av diagnoser.
Jag brukar svara

•  Alla vi som har glasögon kan inte använda varandras glasögon, alla har individuella synfel. På samma sätt är det med personer med diagnoser. Det finns vissa grundläggande sätt att arbeta men...

• Man måste möte varje individ och försöka förstå hur han/ hon tänker och utifrån dessa möten, tillsammans barn/ungdomar och vuxna försöka lösa de problem som kan uppstå.

Vuxna i skolan tycker ofta att det är viktigt att det är rättvist och alla elever ska behandlas lika. Vi glömmer att rättvisan mäter vi ofta efter vår egen måttstock.
I matsalen tex ska alla äta mat, till de yngre barnen lägger de vuxna upp maten, men...

• vissa barn kan inte äta mat som har en viss koncistens
• vissa barn måste ha maten placerad på exakt rätt plats på tallriken
• vissa barn har svårt att äta när andra tittar, osv

Jag har några år arbetat med en tonåring som tycker
 att i skolan arbetar man med skolarbete och hemma göra man annat.
Hon har vägrat att ta till sig att man måste göra läxor. Det har inte gått att ändra på även om både vi i skolan och föräldrar uppmuntrat, lockat, hotat, förklarat.
Skolarbete gör man i skolan inte hemma, så är det enligt elevens bestämda uppfattning.

Vid höststarten i åk . 9 är eleven mycket ledsen över att hon tycker att betygen är för dåliga och att " alla andra" har bättre betyg.
Då kommer vi på en strålande idé. ( dvs nu accepterar eleven idén ).

• Fråga dina kamrater om de läser läxor hemma . 

OJ.  De läser läxor varje dag. Några läser läxor på helgerna också!

Den här hösten har det blivit en del läxläsning, framför allt glosor och till prov.
Men...
Vi har fått ägna en del tid att bearbeta sorgen över att trots att man läser läxor ganska ofta, blir det inga höjda betyg. - Skolan är en hård värld.-

Föräldrarna är glada eftersom eleven då och då självmant skriver in läxan i loggboken. Allt måste schemaläggas för att bli av.
Nu återstår problemet att komma ihåg att ta hem läxorna och att veta exakt vad läraren vill att man ska göra, när boken väl är hemma.
( Här är mobiltelefonens kamera toppen, för att fotografera det läraren skrivit på tavlan )
Men eleven måste förstå
-Att läsa läxan betyder egentligen att kunna läxan.

Jag vill ge en STOR VARM KRAM till alla föräldrar , som år ut och år in kämpar, uppmuntrar, förklarar om och om igen, är uthålliga, engagerade... 
i föräldraskapet kring sina barn.

Logik

Att förstå hur barn tänker är mycket spännande att utforska. 

Jag bli för varje år  alltmer fascinerad. Ger vi barnen / ungdomarna tid att förklara hur det tänker, har det ofta ett logiskt svar. Även om logiken  inte stämmer med det "rätta" svaret jag som vuxen tänkt mig.

I jul har jag varit på en härlig skidsemester med mina barnbarn.

En eftermiddag ville femåringen spela kort med en vanlig kortlek.

 - OK,vad vill du spela.

Femåringen förklarade. 

-Vi lägger alla kort på bordet och tar upp två.. Är det två lika, får man par. Den som har mest par vinner.

Det verkar vara en solklar regel. Vi börjar.

Femåringen har tur. Klöver två och hjärter två- PAR!

En tvåa och en tia för mig inget par. Morbror en sexa och en kung inget par.

Så fortsätter vi . Femåringen har en otrolig tur.

Efter en stund får han  2 och 5

-PAR, säger femåringen.

-Nej.

-Jo

-Nej

-Jo

-Hur tänker du då?

-Om man vänder på femman så ser den nästan ut som en två. Då blir det par.Se här.

Så klart. Att jag inte tänkte på det.

-Men det blir inte rätt. säger jag

-Då gör vi så här, säger femåringen. Om man tar två, då är det bara 3 och 4 emellan.till fem. Det är så nära så då kan det bli par,

-OK. ( lite regeländring gör ju inte så mycket)

Vi hade en mycket trevlig stund. Kortspel -  träning räkning hur långt det var mellan talen- diskussioner om det är OK med vissa regeländringar. Då måste den nya regeln gälla för alla spelare.

GISSA VEM SOM VANN. Femåringen så klart! 

Vad är mod ?

Man är modig när man gör något som är läskigt.

Man är modig om man vågar prata med någon man inte känner.

Det är modigt att våga stå ensam på en scen.

Det är modigt att gå ner i källaren fast man VET ATT DET FINNS MONSTER DÄR !

1. 
   

   
   

   
   

   

   
   

   

LUCIAFIRANDE

Så har det då varit Lucia. Vi har tränat och tränat. Förskoleklassen ska var tomtar och sjunga "Midnatt råder tyst det är i huset... " Eftersom jag är en usel sångare,

som inte kan hålla ton har jag för säkerhets skull bett föräldrarna att träna hemma också.

Vi skall vara i kyrkan alla barnen hade besökt någon kyrka tidigare.

Vi låtsades att klassrummet var kyrka och tränade att gå två och två och sjunga. 

Att gå på led är ett minerat område. Man kan bara göra det med gruppen  5 minuter i taget, Sedan är det något barn som puttar den framför eller klagar på den som går bredvid att han/hon gör fel. Ibland räcker det med att någon säger en kamrats namn, så börjar det barnet att gråta.

Varför är du ledsen och gråter?

Han sa mitt namn!

Man får säga varandras namn,men man måste säga på ett snällt sätt. 

Nu fotsätter vi att träna ni är jätteduktiga.

Bra !Ni är jätteduktiga, ska sägas hur ofta som helst. Det gäller att variera tonfall, ansiktsuttryck och mimik så det passar in.

Efter ett träningstillfälle i den riktiga kyrkan blir det då Luciamorgon. Barnen i tomtekläder kommer förväntansfulla med sina föräldrar till kyrkan.

Det är tumultartat innan alla i tåget är beredda. 

Så öppnas dörrarna Luciatåget skrider uppför kyrkgången.

Vackert stämningsfullt, med sång till musik av flöjt och piano.

Mina tomtar var fantastiskt duktiga!

Men... det händer mycket bakom kulisserna

När det var dags att klä om och gå hem från kyrkan, berättade en pojke att han varit jätteledsen på morgonen, för han ville inte var tomte, han ville vara utklädd till pepparkaksgubbe för han hade så fin dräkt till det.

En pojke i årskurs ett kom med stjärngosse mössa i en handen och stjärna i den andra och sa:

Maud var fan ska jag göra av den här skiten.

Pojken i förskolklassen som hade tomteskägg till sin dräkt var glad hela dagen,för alla barnen sa att han fick stå först i ledet idag för han är ju Tomtefar det ser man på skägget.

Språk

Jag har alltid trott att jag är dålig på språk.
Jag hade sen läsinlärning, stakar mig, stavar dåligt. Varje sommar fick jag träna rättstavning med mamma alla vardagar.
I flickskolan sa de att jag var ordblind. Inga test bara ett konstaterande. Det enda som hände var att jag blev mildare bedömd i tyska.
Självförtroendet var det inget fel på, så jag blev lärare!
En lärare som stavar dåligt. Mina elever blev riktigt duktiga att stava. De måste med ordboken bevisa att jag stavat fel på tavlan eller i någon text.

Nu när jag arbetar i förskolklassen har jag upptäckt ett språk till !!!

Jag är bra på att prata med kroppen.

När jag ger instruktion gör jag samtidigt en gest med handen, huvudet eller på annat sätt med kroppen förstärker det jag vill ha sagt.
Jag har märkt att vissa barn har mycket svårt att ta en instruktion. tex. GÅ TILL DIN PLATS.
Det bättre, att inte säga någonting bara visa med handen.
Till vissa barn är det bra att prata långsamt och tyst, men huka sig så att man är på barnets nivå.
Ögonkontakt är jätteviktigt vid kontakt med några barn, andra barn har svårt för ögonkontakt,
dem får man försiktigt ta runt axeln eller beröra på annat sätt. Några barn kan man absolut inte ta i.


Vid kontakt med alla barn försöker jag ha fullständig närvaro, få dem att förstå att jag vill väl.
Spela lite teater och jättemycket mimik brukat hjälpa till och dessutom bli det roligt.

Varje barn är ett spännande mysterium, de lär mig nya saker varje dag och jag vill lära mig mer..

Härliga ungar.

Tänk vad mycket man lär sig av barn.
I torsdags LUSADE jag eleverna. Det betyder att Förskolklassen för första gången testades i ett Läsutvecklings schema. Det ska sedan följa elevernas läsutveckling under hela grundskoletiden.

Redan hos sexåringarna är det stor skillnad vad de kan. Några elever känner igen ett fåtal bokstäver andra elever läser  kapitel- böcker.  Det är oerhört svårt att bedriva undervisning för hela gruppen. Det blir antingen för svårt eller för lätt. Det är inte underligt att det då och då blir oroligt i barngruppen, ingen får undervisning på sin nivå.

När jag sitter individuellt med eleverna upptäcker jag ofta att de tolkar instruktionerna väldigt olika.
Skriv ditt namn vid raden sa jag,
Här ? sa barnen och pekade
Ja
Ska jag skriva under raden eller över raden?
Skriv på raden sa jag.
På prickarna?
Ja det är en prick-rad.
Eleven skrev sitt namn prydligt på raden.
Dvs.bokstäverna skrevs så att prick-raden kom mitt i alla bokstäver som skrevs på raden.

Maud Lövqvist.

Ett nytt spännande uppdrag

Fram till  jul ska jag arbeta i en förskoleklass. Det ska bli jätteroligt !

Idag var första dagen. Jag kom till klassen efter lunch. 

Vi, den andra pedagogen och jag har just gått en kurs i Tragetonmodellen och jag vill pröva. 

Först fick vi en hel del hinder.

Det finns 10 bärbara elevdatorer på den lilla skolan och jag behöver 8 till F-klassen. Datorerna är inlåsta i ett kassaskåp som går och rulla. Efter lite bestyr lyckades jag få skåpet med alla datorer in i hissen till andra våningen. 

Det var ett jättetungt skåp och trösklarna till klassrummet var ett nästan oöverstigligt hinder. Men med envishet och hjälp av en elev i åk 4 lyckades det.

Då kom nästa hinder. Alla elever har egna inloggningar. Dessa hade jag hämtat hos bibliotekarien. 16 användarnamn av typen syZ4kitmh.

Alltså ett antal tecken utan sammanhang och 16 lösenord i samma stil.

Alla lösenord ska bytas till ett gemensamt, med rätt antal tecken. 

Som tur var var vi 3 vuxna som kunde hjälpas åt. Eleverna var ganska tålmodiga och fick en teckningsuppgift medan de väntade att deras datorer blev färdiga. 
Till slut kunde vi komma igång. 
Eleverna arbetade två och två. Det blev både glädje och sorg till att börja med. Alla skrev sitt namn, ett par barn försökte sig på att ljuda flera ord. Någon grät för att han inte kunde skriva ord.

Ett par elever kom på att man kunde hålla in en tangent och det blev massor av bokstäver. De skrattade högt. Vi gjorde staket av bokstäverna TTTTTTTTTTTTTTTT. Det gick att göra flera olika sorters staket.

Allt blev sparat och utskrivet, Alla elever var glada och nöjda.

I morgon ska vi skriva så många olika tecken som möjligt.

Det ska bli intressant att se hur det går.

Elevernas glädje gör det värt besväret att kånka upp datorerna och kämpa med alla inloggningar.

RASTVAKT

Vad det är roligt att se eleverna i full aktivitet på skolgården. Några flickor bygger en koja och krattar ihop löv, så det blir en stor hög att sätta sig i som en skön fåtölj.

En pojke går lite ensam med en basketboll. Jag frågar om vi ska kasta  mot basketkorgen och se vem som kommer först till 10. Vi börjar kasta och straxt kommer det ett par barn till som vill vara med.

En pojke och en flicka i förskolklassen har bakat en "chokladkaka i en hink och låter mig smaka, men först ska kakan bli färdig.

En flicka kommer och berättar att en pojke sparkat henne i magen.
Oj då!
Jag hittar pojken i backen bakom ett träd. Han håller för munnen.
-Varför sår du och gömmer dig?

-Flickan, jag sparkade, jagade mig och ville pussa mig hela tiden.

Vilken tur att jag inte började skälla på pojken för att han sparkat. Det kan ju vem som helst förstå att man inte vill bli pussad.

Samtidigt har jag hela tiden kastat basketbollen i korgen och smakat åtskilliga gånger på chokladkakan.

När alla barnen gått in och jag gick sista varvet runt skolgården för att se, att alla leksaker hade plockats in, såg jag att det stod skriver något med vit krita på ett lågt staket vid några buskar.

Här är Marias, Måds och Arvids bageri för kladd kakor med choklad.

Det var med varmt hjärta och ett leende jag gick in från skolgården.

Arbetade sent. 
Alla har gått hem, tror jag.
Men icke...
Skolan har fått nytt liv.
Fotbolls-klädda småpojkar står och värmer upp i korridoren.
Barn jag inte känner igen springer i trapporna.
En okänd pojke med sin mamma sitter vid ett bord.
Det är full aktivitet i Idrottshallen.

Det känns konstigt. Vår skola sover inte på natten som jag trodde.
Den lever med andra... som tycker att det är deras skola.

Lycka

• Att efter flera nätters orolig sömn, äntligen ha bestämt sig för att gå in på expeditionen och erkänna att det viktiga pappret ( Rekvisitionen) har kommit bort. Plötsligt HITTA pappret snyggt liggande i en plastficka i en pärm.
• Att se en elev komma på hur man läser ord med lång och  kort vokal .
• Att få besök av en artonåring som nu klarar gymnasiet bra. Trots att högstadiet var ett gissel.
• Att förstå hur viktigt det är att som elev bli sedd och bekräftad.
• Att få vara den som ser och bekräftar.
• Att se entusiasmen hos en klass elever som målar och illustrerar en  dikt.
• Att det är plusgrader och det går att cykla till jobbet.
• Att få ett härligt telefonsamtal från dottern
• Att planera en resa
• Att ...
• Att ...
• Att ...

Livet är härligt. 

OMSTART ... NY START...

Oj,oj vad tiden går. 

I torsdags var jag på en MYCKET bra och inspirerade Workshop om hur man i förskolklassen kan arbeta med bilderboken på olika sätt. Måla, dramatisera, göra collage osv.osv. Alla barnen använde samma bok.

Jag läser nu en kurs i Dynamisk Pedagogik på halvtid. Där bearbetar vi texter och upplevelser genom estetiska uttryck. 

Måla ett minne

Skriv en ramsa som beskriver boken du läst

Uttryck glädje - gemenskap- utanförskap genom rörelse

Gå ut och plocka material och gör en installation som beskriver några arketyper.

Använd lim silkespapper och färg och beskriv de olika rollerna du har. (Använd Moxnes djuproller)

Jag upplever att måla, rimma, gestalta ger en mycket större förståelse när jag bearbetar och redovisa de teoretiska kunskaperna. Jag måste verkligen visa att jag kan och förstår. 

Barnen i skolan behöver i hög grad estetiska sätt att lära och redovisa.

På hemsidan www.alvinaforlag.se finns arbetshandledningar till flera böcker.

Läs

MILJÖMÄRKT KAPITELBOK Som om jag vore något mycket dyrbartav Terri-Lynne Waldvik På Grågatan i Sunns stad bor en man som kallas Tokgubben. Själv bor Sunn på Sorgenfrigatan. Men sedan den dagen Klara Öst befallde att de skulle attackera Tokgubben, stämmer inte det namnet längre. När Sunn försöker hitta ett sätt att lösa upp klumpen av sorg i magen får hon hjälp av sin mormor. Pappa, som blir så arg så att Sunn blir rädd, har visst också en sorg att göra klart. Så att han kan se på Sunn med varma ögon och hålla henne i sin famn. Som om hon vore något mycket dyrbart. Terri-Lynne Waldvik debuterar på Alvina förlag med Som om jag vore något mycket dyrbart, en tätt vävd berättelse om drömmar, sorg och hopp. Om glädjen över orden, behovet av vänner och drömmen om en hund. Och mycket, mycket mer. En riktig högläsningsbok! Utkommer 11 oktober. Läs mer om boken här

Tips och trix

Även kallade studieteknik.

Nu i mitten av terminen sitter jag med på många samtal med elever och föräldrar.
Under mina år som lärare har jag haft  tusentals samtal med elever och föräldrar, ändå lär jag mig hela tiden  nya saker.

Jag blir mer och mer medveten om är att vi egentligen inte förstår varandra, så bra som vi tror.
Eleven nickar och svara på frågor och talar om vad  hon vill, men...
förstår hon egentligen vad vi menar?

Jag tror att vi frågar alldeles för lite.Ofta säger vi bara
 - Förstår du? svaret blir oftast
 -Ja.
 Därmed nöjer vi oss.
Vi måste på något sätt få eleven berätta hur hon tänker göra. Diskutera olika lösningar...

Barn och föräldrar säger- Vi ska hjälpas åt med läxorna bättre.
I stället för att svara bra, borde vi lärare säga BRA och ställa frågor till eleven.
När ska du plugga?
Hur ska du plugga?
Hur får du hjälp av dina föräldrar?
Var ska du sitta?
Hur blir det om det är ett bra TV-program just då?
Hur gör du när du ska lära dig något för att komma ihåg det?
Hur förhör mamma? pappa?
Behöver läxorna anpassas, så att det ska bli lättare att lära in?
osv.osv.

Genom frågorna får vi igång ett samtal om hur det är just för den här eleven att göra läxor.
Vi diskuterar vilken studieteknik som passar den här eleven.
Vi kan tillsammans komma fram till några tips om  hur eleven skall göra sin läxa och på vilket sätt föräldrarna kan stötta.
Ge förslag på Studieteknik och olika inlärningssätt som passar just den här eleven.
och komma ihåg att:

Mobil-telefonen är mycket användbar som studietekniskt hjälpmedel. Ta gärna en bild på det läraren skrivit på tavlan, och läs på. Det går för en del elever lättare, än att försöka hinna med att skriva av det som är skrivet på tavlan. 

Fundera på om du kan hitta på olika tips och trix som är till hjälp för just DIG när du ska lära dig läxan.

När jag var rastvakt förra veckan hade jag tur. Det var strålande väder.
Härligt barnen lekte för fullt.
Vi har en väldigt fin skolgård med asfaltplan och en ett rejält skogsparti.
En bod med allehanda ute-leksaker.
Där finns styltor av trä. När jag var liten gick vi alltid på styltor i parkleken där jag bodde.
Vi barn utmanade varandra, gick högt och lågt, gick i trappor och tävlade att gå snabbast.

Styltorna på vår skolgård bara låg där. Jag frågade eleverna om de ville gå och sa att jag gärna skulle lära dem gå på styltor. Det var ingen som var intresserad. Då började jag själv gå på styltorna.
Barn kom springande och var imponerade och intresserade. Några ville försöka själva och jag gick bakom och höll i. Innan rasten tog slut hade vi kommit på ett knep hur de skulle träna själva.
-Om man börjar och står lite högt tex. på en sten, går det mycket lättare att komma igång.
Jag utmanade några intresserade elever och sa, att vi skulle se, OM de kunde lära sig gå på styltor till nästa vecka när jag var rastvakt.

Veckan därpå kunde 5 barn gå på styltor.

(att gå på styltor är väldigt bra för motoriken)

Varje rast när jag är ute, går jag runt på styltor en stund sedan vill eleverna gå.

Vi vuxna behöver göra saker tillsammans med barnen för att det ska bli roligt.

UNDERBARA, HÄRLIGA ELEVER.

Att vara lärare är ett underbart yrke. Dessa fantastiska möten med eleverna.

Jag har elever som är sena i läsutvecklingen, elever som har mycket svårt för matematiken. 

Att se deras lycka när vi hittat rätt nivå att arbeta på är fantastiskt. 

Jag har en pojke som älskar de kopierade häften han lästränar i.

Han får ett häfte på 4-5 sidor läs - och skrivträning. 

Häftena har en tom färgad framsida. där han skriver sitt namn. 

Pojken läser och skriver i häftet som är precis så svårt att han får anstränga sig, men inte misslyckas.

När häftet är klart väljer han ett klistermärke till framsidan, så tar han hem och visar mamma.

Nästa lektion hos mig får han ett nytt häfte som är utformat på samma sätt. Han blir jätteglad och längtar efter att tillsammans med mig få börja arbeta med häftet, som han tar hem och visar när det är färdigt.

Vi lärare vill ofta vara pedagogiska och ha färg-granna bilder och omväxlande pedagogiskt innehåll.

Vissa elever tycker att det är skönt, när det är förutbestämt vad man ska göra och gillar att det är ett likadant moment varje gång.

Tiden rinner iväg. Mitt mål var att göra en spekulering minst en, helst två gånger i veckan. Målsättningen gick om intet redan terminens första veckor.
Det finns millioner saker att planera och organisera för att det ska fungera bra med undervisningen.

Alla vet att skolstarten är hektisk.
Det är svårt, när vi ska samarbeta olika yrkesgrupper, när vi har olika avtal och olika uppdrag.

Det är svårt när vi  får mycket lösa direktiv av ledningen och i demokratisk anda  tillsammans ska komma fram till en samförstånds lösning.

Det vore kanske möjligt om vi hade sjöar av tid.

Barnen börjar och skolan har ett allt tydligare uppdrag för oss lärare vad eleverna ska kunna.

För att få med alla elever med olika förutsättningar MÅSTE vi få tid att PLANERA.

Det här året skulle alla lärare första dagarna ha enskilda "lära känna" möten med föräldrar och elever.

TOPPENBRA men... Vi ska göra terminens planering med både med långa och korta mål, lära oss och sätta oss sig in i nya digitala hjälpmedel osv. osv.

När ska den tiden tas?

För vi ska naturligt också sam planera med Fritidspersonalen, på tid som passar dem och ha olika möten om stort och smått.

Kanske jag låter som en grinig gammal tant, men det fanns fördelar med tydliga regler och direktiv och alla lärare fick tid att göra det jobb som behövdes för undervisningen i klassen. Fritidspersonalen gjorde sitt jobb på ett utmärkt bra sätt, utan att vi tillsammans behövde och komma överens om stort och smått.
Vi hade tydliga fungerande regler som alla kände till och följde.

Jag har fått flera kommentarer på mitt senaste inlägg.
Några säger att det där med att mentorerna ska ha kortare enskilda samtal med varje elev är nog bra, men hur ska man få tiden att räcka till ?

Tid är alltid en omdiskuterad faktor. Jag har blivit alltmer intresserad av begreppet TID.
Sista året har jag förstått vad oerhört abstrakt TID är.
5 minuter kan kännas oändligt i vissa situationer och så kort att det knappast märks i andra situationer.
Om vi tittar på klockan är tiden mycket exakt men ska vi " känna"  tid kan den upplevas mycket olika i olika situationer och av olika människor.

Jag tror att alla mentorer kan organisera ett kortare 5-10 minuters samtal  med var och en  av sina mentorselever, om man möter en/två elever i veckan på mentorstiden under hela terminen. Jag tror att man genom att ge alla elever en bokad tid vinner mycket.
Alla elever blir bemötta och sedda.
Det skulle göra stor skillnad för de eleverna som inte syns.
Det skulle göra stor skillnad för de osäkra rädda.
Det skulle göra stor skillnad för dem som inte är verbala och behöver tid att formulera sig.
Det skulle göra stor skillnad för de tuffa eleverna som skulle våga "släppa masken" en kort stund.
Det skulle göra stor skillnad för väldigt många elever.
Det skulle ge läraren möjlighet att skapa en personlig relation till varje elev.



Unga människor kan glömma vad man säger och gör,
 men de glömmer aldrig hur man får dem att känna sig.

Augusti sista sommarmånaden, som för väldigt många är den månad som innehåller både avslut och början. 

Slut på semester och ledig tid och början på det nya arbetsåret.

Det finns en härlig känsla av hopp och förväntan.

Jag har fantastiska släktingar, vänner, nära och kära.
I sommar har jag funderat över hur våra relationer ser ut.Jag har kommit fram till att möten blir riktigt bra och relationen fördjupas, när vi vågar öppna oss för varandra och prata om det som är nära och viktigt just nu. Vi samtalar utan att värdera vad som är rätt och fel. Vi får och ger varandra tid att lyssna och fundera.



Nu är det dags för ett nytt läsår
Vilka elever får jag i år ?

Vad kan jag förändra och förbättra ?

För att få elever att må bra i och kunna lära sig optimalt är en förutsättning att de trivs känner sig sedda  och har en bra relation med kamrater och vuxna i skolan. 
Relationer blir bra om det finns tid att lyssna och fundera.

I min skola finns ett förslag att alla mentorerna två gånger per termin ska ge eleverna tillfälle till ett kortare enskilt samtal.
Jag hoppas det blir så.
Jag tror att det skulle skapa en skola där fler trivs, mår bra och gör sitt bästa för att nå goda studieresultat.

RELATIOER

Jag har ofta pratat om att det är viktigt att ha bra relation till eleverna för att ha framgång i specialundervisningen.

På sista tiden har jag kommit att fundera mycket över, vad det är som gör en bra relation.

Det här året var det första året jag kände att jag inte hade en bra relation med ett par av mina elever på högstadiet. Varför blev det så??

Vad var det i relationen med dessa elever som gjorde att vi inte kom så långt, som jag önskade? 

Naturligtvis kan jag hitta många orsaker: 

Jag hade bara eleverna ett år, de hade haft många lärarbyten, de hade mycket nära kontakt med den lärare som jag efterträdde och de saknade henne mycket osv. osv.

Men... 

Det har fått mig att fundera. 

Hur är mina relationer till min familj, mina vänner och bekanta?

Vad är det som ger näring till relationen?

Vad är det som driver relationen framåt?

På vilket sätt bidrar jag till att relationen utvecklas?

På vilket sätt förhindrar jag relationens utveckling?

Jag kommer att fundera på och studera olika relationer, för att försöka komma underfund med och lära 

av relationerna omkring mig.

Kanske har jag blivit lite bättre nästa gång, när jag kommer i liknande situation med elever, som jag gjorde det här året.

UTSIKT

BAKÅT

STRÄVAN

UTVECKLING

FRAMÅT

Skolavslutning !!!

Härligt eleverna har kommit i mål... eller närmare målet. De senaste veckornas stress på högstadiet inför betygssättning är över.

Med mina yngre elever kan jag konstatera så här långt kom vi. I sommar vila och nya tag till hösten.

Läraryrket är ett fantastiskt arbete, Jag upplever ett avslut varje år i juni och i augusti börjar vi på nytt med alla möjligheter att utveckla, förbättra och förändra oss själva, vår arbetsplats.

I de flesta andra yrken har man samma arbetstider morgon och kväll år ut och år in. Vi har variation, vissa år sovmorgon andra inte. 

Jag tycker det är helt underbart att blicka framåt och tänka

-Det här ska jag utveckla nästa år.

Nu har jag fokus på, hur vi ska kunna använda datorer och Internet för att utveckla och stimulera barns lärande i svenska.

Skriva egna böcker på datorn, som sedan läggs ut på någon form av blogg så att även klasskamrater, farmor och mormor kan läsa. Det blir träning att skriva  och lästräning, som kan ge upphov till intressant " litterära" diskussioner.

Eleverna kan läsa böcker skriva recensioner, som på ett enkelt sätt kan läsas och kommenteras av kamraterna.

Jag vet att det redan finns lärare på andra skolor som är duktiga på det här. Tack vara Internet kan vi inspireras och lära av dem.

Vi ska utveckla det här på vår skola också.

Jag har pratat med ett par intresserade lärare, vi har möjlighet att få hjälp med bokval och det tekniska av bibliotekarien. 

Nu gäller det att organisera så att idéen och projektet blir av.

Processens gång får jag skriva om under hösten.

Jag samlar en liten "pilot grupp" i höst till ett planeringsmöte.

ALLT BÖRJAR MED FÖRSTA STEGET!

Nu är läsåret straxt slut. De älskade eleverna slipper under ett par månader att våndas med prov som är avgörande för betyget.

De flesta nior är i hamn och har behörighet att komma in på gymnasiets praktiska linjer. Dvs de har minst 6 godkända betyg där matte, svenska och engelska är tre av dem. Många elever har betyg i alla ämnen och kan välja teoretiska gymnasielinjer.

Matten är det i särklass svåraste ämnet. Många elever misslyckas på prov. I år var det 14 av 102 elever på skolan som inte hade godkända Nationella prov i matematik.

I specialundervisningen har majoriteten av eleverna behov av stöd i matematik.
Varför är det så???

Jag tror det beror på att man inte ger alla elever tillräcklig tid och undervisning så de FÖRSTÅR det grundläggande i de olika momenten inom de olika matematiska områdena.
Eleverna lär sig hur man ska göra men förstår inte---- När de kommer till provet har de glömt.
Om eleverna ska kunna räkna tal mekaniskt utan att till fullo förstå måste de REPETERA mycket, så att momentet fastnar. Den tiden finns inte.
Väldigt få elever prioriterar att på eftermiddagar repetera uppgifter utan att läraren givit det som läxa. Nu för tiden är det mycket ovanligt att man säger åt en elev att räkna samma tal en gång till för att befästa kunskaperna.

Regelrätta individuella matte-läxor är sällsynta

I klasserna är det stor spridning av kunskapsnivåer och undervisande lärare behöver gå fort fram för att också tillgodose behoven hos de högpresterade eleverna.

Nu förespråkar vår "käre" utbildningsminister kateder-undervisning.
Han är välkommen att sitta längst bak i klassrummet på en matematiklektion med 25 elever.

Där står en aktiv engagerad lärare längst fram och pratar (undervisar) större delen av lektionen.
Ett tiotal elever är aktiva, svara på frågor och har intressanta matematiska samtal med läraren.
Ett tiotal elever antecknar mer eller mindre flitigt, försöker hänga med i boken, frågar eller skriver av kompisen.
Minst 5 elever har givit upp sitter och ritar, pysslar med telefonen under bänken eller drömmer och tittar ut genom fönstret.

De senare eleverna har stora svårigheter att klara målen i matematik.
Kateder undervisning är förödande för dem.
Kunskapsklyftorna ökar nu dramatiskt !!!

För några veckor sedan köpte jag en biocheck. Den skulle jag dela ut till en elev som skolkade jättemycket.
Eleven skulle ha 10 skolfria dagar, för att få biochecken.
Det kan låta lite med 10 dagar, men i det läget som var då var det viktigt att sätta upp ett mål som kändes möjligt att nå. Ett mål som hade som avsikt att bryta mönster.

Checken är nu utdelad !!!

Min elev kommer att få betyg i många ämnen.
Uppmuntran och enträgen peppning, mycket föräldrakontakt .
Och framför allt många, många SMS.

I dessa lägen är MOBILTELEFONEN  Guld värd.

Kom ihåg att...
     Vad är du.....
          När kommer du....
                 BRA Jobbat !!
                      Vi ses i morgon.....
                           Kom om 20 minuter...
                              Vad glad jag blev att du klarade läxförhöret...


OSV.

Tag av dig mössan !

I skolan är det en ständig diskussion. Är det så viktigt att eleverna tar av sig mössan? 

Nu är det modernt att ha mössan på sig inomhus. 

Varför ska vi vara så tjatiga i skolan????

Jag säger Alltid till om mössan.

Löjligt??

Nej det tycker jag inte.

Jag har egentligen inga speciella åsikter om att ha mössan på 

Men.........

Det handlar om GRÄNSSÄTTNING.

Tonåringar testar gränser.

Som vuxna kan vi bestämma var gränsen ska sättas. Om vi tar bort förbudet att ha mössa på sig på lektionerna kommer eleverna att testa gränsen med något annat.

Under de år jag arbetat på högstadiet har elever satt eld på papperskorgar, sparkat på dörrar.stört lektioner, satt fötterna på bordet och så vidare. De har testat var gränsen går.

Jag är stolt över att vi flyttat fram positionerna och att nu gränsen går vid att ha mössan på huvudet. Är vi eniga och konsekventa behöver man bara titta på eleven eller göra en markering med handen på mössan, så tar eleven av den.

Vill du ha elever som respekterar när du säger till

Bestäm var gränsen går

Var konsekvent!!!!

Prata med eleverna på en vänligt men bestämt sätt. De får inte känna sig kränkta.

Visa att du bryr dig.

Kom framför allt ihåg att berömma och uppmuntra när eleverna gör rätt.

Strindberg firas nu vid 100 årsjubileet på många olika sätt.
Jag lyssnade på ett reportage om Strindberg på radion.

Man berättade att Strindberg fått många priser och mycket uppskattning för sina fantastiska och exakta naturbeskrivningar.
Hur kom det sig att han hade denna gedigna kunskap om djur och natur, undrade man.
Det har vid forskning visat sig att Strindberg under de första skolåren hade en lärare som läste högt för eleverna ur vetenskapliga böcker om växter, djurarter och naturfenomen. Läraren väckte Strindbergs naturintresse.

Idag får många barn höra alltför få böcker höglästa. Många elever har inte hört Astrid Lindgrens böcker. De har sett filmerna. Det är väl bra men...
En bok som man läser högt ett kapitel i taget ger tillfälle till reflektion, eftertanke och möjlighet till inre bildskapande på ett sätt som är oslagbart.

Även om några elever i gruppen har sett filmen Lotta på Bråkmakargatan.

LÄS boken högt för förskoleleverna. Den kommer att ge många skratt och härliga samtal med barnen.

Det samma gäller alla Astrid Lindgrens böcker. Läs dem för elever i passande åldrar.
Vid läsning hinner ni tillsammans uppleva och diskutera en händelse i taget.

En bra bok kan man läsa många gånger och reflektera lite olika varje gång, beroende på vilken sinnesstämning och utvecklingsfas man själv befinner sig i.

Pollyanna är den bok som varit närvarande för mig genom livet.

Pollyanna och hennes " Vara glad leken" har följt mig på ett positivt sätt, såsom det hemliga uppdraget att försöka göra bra saker för andra.

Har du någon speciell bok från din uppväxt?

Viktigt samtal


I ett kapitel berättar Mårten Blom i sina memoarer att hans pappa kommit på ett effektivt sätt att undvika frisören. Pappa hade köpt en rakapparat, som rakade bort allt hår på huvudet. På det sättet behövde pappan inte klippa sig så ofta.
En pedagog, som just läst det kapitlet ur boken på högläsningsstunden, berättar för mig, att en av hennes elever i diskussionen efteråt berättat att hennes mamma kvällen före hade rakat av allt sitt hår för hon har cancer.

Pedagogen upplevde att det blev en nära och bra stund tillsammans med eleverna.
Mamman till eleven var tacksam, för att hennes barn fått möjlighet att prata öppet om det svåra.

Högläsning med samtal efteråt kan vara förlösande i många situationer.
Ofta går det inte att förutse vilka tankar och funderingar eleverna bär på.
Det är viktigt att vi vuxna ger förutsättningar och möjlighet för barn och ungdomar till samtal.

Vi vill att varenda unge 
skall trivas med att läsa en bok.
Hur ska vi nå dit?




Jag har i veckan läst två böcker som olika klasser har som gemensam bok.

Mårten Bloms memoarer av Hans Bengtsson och Mats Jernlund.
En fantastiskt bra bok att ha som högläsningsbok  från F-klass och uppåt.
Författaren berättar hur det var när han var liten och gick i skolan.
Varje kapitel ger många tillfällen till diskussioner och reflektioner tillsammans med eleverna.

Att tillsammans prata om boken är jätteviktigt. Det är då eleverna förstår läsning . 
Får läsförståelse.

Speciellt viktigt för det lässvaga eleverna, som ägnar så mycket energi att avkoda orden, så de helt missar innehållet.

Högläsningens betydelse kan inte överskattas.


Börja med att läsa Mårten Bloms memoarer för din klass, dina barn, barnbarn, eller grannens ungar.

Ni kommer att få många trevlig stunder,

Prov, prov,prov.

Nu är det helt hysteriskt i skolan.

Jag undrar hur de politiker som vill förändra skolan tänker?

De förstår förmodligen inte konsekvenserna av de beslut de tar.

Några elever i åk 9 hade Nationellt prov i engelska kl. 8- 10. Muntligt Nationellt prov i matematik kl. 12.30 - 13.30. Muntligt Nationellt prov i svenska kl 14.00 samma dag.

Det var ett extremfall, men det blir för mycket när alla prov ska ligga i slutet av terminen.

Många elever är mycket stressade. De vet att de Nationella  proven har en avgörande betydelse.

Eftersom man beslutat, att eleverna ska ha muntliga prov i smågrupper blir dessutom många lektioner inställda.

 Om läraren ska ha muntligt prov med en grupp på 3 elever, blir de andra eleverna "lediga", dvs de ska plugga på valfri plats utan lärare.

Många 16- åringar tycker att den bästa valfria platsen är Mac Donalds tillsammans med klasskompisarna. Gissa hur mycket pluggande det blir då.

Varje elev i 9-an har minst 20 lektioner provtid i Nationella prov på vårterminen.. Lägg sedan till ca 20 lektioner för "eget arbete" då andra elever har muntliga Nationella prov. 

Lärarna som ska rätta alla dessa prov gör det på arbetstid, dvs då har eleverna vikarier.

Eleverna i årskurs 6 och 3 har också Nationella prov, som tar en massa tid att göra för eleverna och rättningsarbete för lärarna.

Hur mycket kvalitativ undervisningstid missar eleverna under den period de har Nationella prov? 
Tänk på det du Jan Björklund.


Jag tycker verkligen att vi ska utvärdera eleverna kunskaper men...

Är det här sättet att arbeta med Nationella prov Det bästa sättet????????

Lek i fiktiva världar

Några pojkar i mellanstadiet är osams.
En pojke gråter och berättar, vad en annan pojke gjort för  fel,så han blivit ledsen.


Jag fattar ingenting och föreslår att vi ska sätta oss och reda ut.
Det tycker pojkarna är en bra idé.

Pojkarna berättar att de har lekt en lek på rasten och har nu olika idéer om hur leken ska lekas,och vad som blev fel.

Jag förslår att de avslutar leken och börjar en annan lek.
Det vill ingen av dem.
-Vi har kommit så långt i leken nu och byggt upp så många världar så vi vill inte sluta.
Det är alla pojkarna överens om.

Leken består av olika världar man kan befinna sig i  "Sly coop spyer" och " Blandvärlden"
Det visar sig att en av pojkarna är spelledare och de andra två vill spela de olika världarna.
Efter diskussion kom de fram till att man kan se hur lång tid man har rast och på mobilen ställa in alarm på halva tiden var tex 11 min, och då hinna leka båda världarna. En av spelarna vill ha en lysande stav, det får han.

Pojkarna vill ha överenskommelsen skriven på ett papper.
De fick det och alla var nöjda.


Jag har inte en aning om vad de leker, men det är något liknande ett dataspel fast de har allt i huvudet.

För 17 år sedan spelade min son Talisman, där byggde man också fiktiva världar och hade en spelledare.Dagens spel är kanske en utveckling av det.

Jag fick förmånen att hjälpa till att reda ut konflikten.Det lärde mig att:


DAGENS BARN ÄR KLOKA OCH KREATIVA, Fast jag begriper inte deras lekar

experiment med en biocheck

Jag har köpt en biocheck för 100 kr  med ett Rosa hjärta.

Nu har det hänt igen:
En av mina elever orkar inte hela vägen fram till målet, dvs sista skoldagen i åk 9.
Skolket kom smygande på vårterminen och successivt öka fram till sportlovet.

De fantastiskt uthålliga föräldrarna kämpade som sjutton.
Vi fick till ett möte i skolan och anpassade undervisningen för att underlätta skolgången.
Det fungerade ett tag, men så blev det svårt igen,

Det som händer är att elever som har kämpat och kämpat för att klara sig över gränsen till  Godkänt i flera ämnen, tillslut inte orkar längre och bara vill ge upp.
Om de när de kommer tillbaka till skolan efter ogiltig frånvaro, får gliringar och kommentarer från klasskamrater, känner de lätt ett utanförskap och dras till andra elever i samma situation.
Dessa elever känner tillhörighet och gemenskap med varandra.

Ungdomarna är då verkligen ute i risk zonen, om de skolkar och drar runt i Stockholm på dagarna.

Belöning - förstärkning - relation här gäller att arbeta med alla till buds stående medel.

Hur ska jag få min elev att orka kämpa sista månaderna på högstadiet ?
Jag gör en chansning med biochecken, som jag erbjuder min elev att få -mot 10 skolk fria skoldagar.

Jag håller tummarna!!

Röken ska vara åt samma håll som flaggan

  

När jag var 6 år skulle alla barn göra ett Skolmognadsprov. 

Det var både roligt spännade och nervöst.

Äntligen hade jag blivit så stor att det var dags att börja i skolan. 

Jag hade gått i lekskolan och älskade det.

Min kamrat Göran  var två år äldre och alltså hade gjort provet för länge sedan. Jag frågade om tips vad som skulle komma på testet. 

-Man får rita olika saker sa han.

-Kom ihåg att rita röken i skorstenen åt samma håll som flaggan blåser. Röken kan ju inte blåsa åt andra hållet.

Jag hade aldrig tänkt på vilket håll röken blåser. Vilken tur att han sa de, så jag fick börja i skolan.

Nu har vi inte skolmognadsprov alla ska få börja skolan. Det låter ju bra. Men är man född sent på året och lite sen i sin utveckling kan skolan bli många år av gråt, stress och knappast stärka självförtroendet.

Jag tycker att vi är alldeles för rädda att låta barn gå två år i förskoleklass.

Det finns mycket forskning som talar om lekens betydelse. Ge barnen den tid de behöver att utvecklas genom lek. Är man född i december har man fått nästan ett år kortare tid att utvecklas än det barn som är född i januari.

NÄR BARNEN KOMMER TILL SKOLAN MÄTS DE MED SAMMA MÅTTSTOCK I 9 ÅR.

Ligger man lite efter redan från början, får kämpa hårt för att bli godkänd kunskapsmässigt och dessutom kanske vara den som är sent utvecklad i tonåren då kan det bli väldigt  jobbigt.

Det finns tid, låt baren få den tid de behöver. Ge barnet en lugn bra grund innan han/hon börjar åk 1.


Skulle barnet bli väldigt duktig gör det inte så mycket
Det är aldrig svårt att vara bäst.