Jag har fått flera kommentarer på mitt senaste inlägg.
Några säger att det där med att mentorerna ska ha kortare enskilda samtal med varje elev är nog bra, men hur ska man få tiden att räcka till ?

Tid är alltid en omdiskuterad faktor. Jag har blivit alltmer intresserad av begreppet TID.
Sista året har jag förstått vad oerhört abstrakt TID är.
5 minuter kan kännas oändligt i vissa situationer och så kort att det knappast märks i andra situationer.
Om vi tittar på klockan är tiden mycket exakt men ska vi " känna"  tid kan den upplevas mycket olika i olika situationer och av olika människor.

Jag tror att alla mentorer kan organisera ett kortare 5-10 minuters samtal  med var och en  av sina mentorselever, om man möter en/två elever i veckan på mentorstiden under hela terminen. Jag tror att man genom att ge alla elever en bokad tid vinner mycket.
Alla elever blir bemötta och sedda.
Det skulle göra stor skillnad för de eleverna som inte syns.
Det skulle göra stor skillnad för de osäkra rädda.
Det skulle göra stor skillnad för dem som inte är verbala och behöver tid att formulera sig.
Det skulle göra stor skillnad för de tuffa eleverna som skulle våga "släppa masken" en kort stund.
Det skulle göra stor skillnad för väldigt många elever.
Det skulle ge läraren möjlighet att skapa en personlig relation till varje elev.



Unga människor kan glömma vad man säger och gör,
 men de glömmer aldrig hur man får dem att känna sig.