När jag var rastvakt förra veckan hade jag tur. Det var strålande väder.
Härligt barnen lekte för fullt.
Vi har en väldigt fin skolgård med asfaltplan och en ett rejält skogsparti.
En bod med allehanda ute-leksaker.
Där finns styltor av trä. När jag var liten gick vi alltid på styltor i parkleken där jag bodde.
Vi barn utmanade varandra, gick högt och lågt, gick i trappor och tävlade att gå snabbast.

Styltorna på vår skolgård bara låg där. Jag frågade eleverna om de ville gå och sa att jag gärna skulle lära dem gå på styltor. Det var ingen som var intresserad. Då började jag själv gå på styltorna.
Barn kom springande och var imponerade och intresserade. Några ville försöka själva och jag gick bakom och höll i. Innan rasten tog slut hade vi kommit på ett knep hur de skulle träna själva.
-Om man börjar och står lite högt tex. på en sten, går det mycket lättare att komma igång.
Jag utmanade några intresserade elever och sa, att vi skulle se, OM de kunde lära sig gå på styltor till nästa vecka när jag var rastvakt.

Veckan därpå kunde 5 barn gå på styltor.

(att gå på styltor är väldigt bra för motoriken)

Varje rast när jag är ute, går jag runt på styltor en stund sedan vill eleverna gå.

Vi vuxna behöver göra saker tillsammans med barnen för att det ska bli roligt.

UNDERBARA, HÄRLIGA ELEVER.

Att vara lärare är ett underbart yrke. Dessa fantastiska möten med eleverna.

Jag har elever som är sena i läsutvecklingen, elever som har mycket svårt för matematiken. 

Att se deras lycka när vi hittat rätt nivå att arbeta på är fantastiskt. 

Jag har en pojke som älskar de kopierade häften han lästränar i.

Han får ett häfte på 4-5 sidor läs - och skrivträning. 

Häftena har en tom färgad framsida. där han skriver sitt namn. 

Pojken läser och skriver i häftet som är precis så svårt att han får anstränga sig, men inte misslyckas.

När häftet är klart väljer han ett klistermärke till framsidan, så tar han hem och visar mamma.

Nästa lektion hos mig får han ett nytt häfte som är utformat på samma sätt. Han blir jätteglad och längtar efter att tillsammans med mig få börja arbeta med häftet, som han tar hem och visar när det är färdigt.

Vi lärare vill ofta vara pedagogiska och ha färg-granna bilder och omväxlande pedagogiskt innehåll.

Vissa elever tycker att det är skönt, när det är förutbestämt vad man ska göra och gillar att det är ett likadant moment varje gång.

Tiden rinner iväg. Mitt mål var att göra en spekulering minst en, helst två gånger i veckan. Målsättningen gick om intet redan terminens första veckor.
Det finns millioner saker att planera och organisera för att det ska fungera bra med undervisningen.

Alla vet att skolstarten är hektisk.
Det är svårt, när vi ska samarbeta olika yrkesgrupper, när vi har olika avtal och olika uppdrag.

Det är svårt när vi  får mycket lösa direktiv av ledningen och i demokratisk anda  tillsammans ska komma fram till en samförstånds lösning.

Det vore kanske möjligt om vi hade sjöar av tid.

Barnen börjar och skolan har ett allt tydligare uppdrag för oss lärare vad eleverna ska kunna.

För att få med alla elever med olika förutsättningar MÅSTE vi få tid att PLANERA.

Det här året skulle alla lärare första dagarna ha enskilda "lära känna" möten med föräldrar och elever.

TOPPENBRA men... Vi ska göra terminens planering med både med långa och korta mål, lära oss och sätta oss sig in i nya digitala hjälpmedel osv. osv.

När ska den tiden tas?

För vi ska naturligt också sam planera med Fritidspersonalen, på tid som passar dem och ha olika möten om stort och smått.

Kanske jag låter som en grinig gammal tant, men det fanns fördelar med tydliga regler och direktiv och alla lärare fick tid att göra det jobb som behövdes för undervisningen i klassen. Fritidspersonalen gjorde sitt jobb på ett utmärkt bra sätt, utan att vi tillsammans behövde och komma överens om stort och smått.
Vi hade tydliga fungerande regler som alla kände till och följde.