Domare.

Jag har arbetat många,många år i skolans värld. Under dessa år upplever jag, att jag haft bra kontakt med de flesta av eleverna, En av mina styrkor brukar jag räkna den kunskap jag fått genom att arbeta med utåtagerande elever. Jag har lärt mig ett förhållningssätt där jag pratar allvar och tillrättavisar elever utan att de känner sig kränkte. Alla elever ska känna sig förstådda och stärkta, vilket samtal man än har haft tillsammans.

Jag tycker min samtal det går ganska bra nu, men jag har ju också tränat i över 40 år.

När man kommer ny till en arbetsplats, tar det ett tag innan vi elever och vuxna hittat våra roller, och känner trygghet med varandra.

På den skola jag arbetar nu, har jag varit i tre år. Jag har haft många samtal med elever, när det varit mobbingsituationer. Vi har samtal med den utsatte, de som kränker och deras föräldrar.

Det är intressant att se,att det aldrig har varit någon elev som sagt. 

-Nej, jag tänker inte prata med dig.
Vilket tyder på att alla parter mår dåligt och tjänar på att få konfliktsituationen utredd.

Det finns ett talesätt DET SITTER I VÄGGARNA.

Jag undrar om det nu sitter lite grand i väggarna, att jag gör dessa samtal tillsammans med en annan vuxen.

Funderingen kom när en flicka i förskoleklassen ( hon har alltså gått i skolan ca. två månader )

 kom fram till mig och sa.

- Maud det är väl du som är domare på den här skolan ?

Det kändes härligt, inte bara för att det var jag som är domare, utan framförallt för att flickan uppfattat att

 i den här skolan har vi en domare. Jag tror/ vet att det skapar trygghet bland eleverna.