Hurra, vi har klarat det !!

Nu  har vi efter många diskussioner i personalgruppen hittat en lösning av hur vi som personal ska räcka till, för att en fritidspedagog ska kunna vara LEKVÄRD på rasten.

Vi har vänt och vridit på våra scheman och våra tider.
Nu är det bestämt en av två rast värdar är Lekvärd. Det vill säga sätter igång med en grupplek där alla som vill  får vara med.
De andra rastvärden hjälper till om några blir osams, om någon elev slår sig, bollen har kommit bort eller rockringen fastnat i trädet. Kort sagt alla möjliga och omöjliga saker som kan hända under en rast.

Nu har det blivit mycket lugnare. Inga krig om kojor eller bra pinnar eller stenar.
En klass har dessutom varit och lånat böcker på stora biblioteket. Vissa böcker är så bra att de måste komma med ut på rasten för att läsas. Några har med papper och penna så man kan träna sig på att rita Mangafigurer.

Det är härligt att inte behöva lösa konflikter mellan dem som spelar bollspelet King,som förut var en ständig källa till konflikt.

Jag räknade till 27 elever som var med på Vinken. Den grupplek som går ut på att springa runt och gömma sig och inte bli sedd av Lekvärden som går runt med händerna vid ögonen så han inte kan se år sidan utan bara rakt fram.

Barn älskar när vuxna leker med dem.

Jag lyssnade på ett program på P1. Det handlade om för och emot barns användande av datorer. Dataspelandets för och nackdelar.

Det var intressant att höra barns och föräldrars funderingar. Framförallt en pojke som sa att det är OK för mina föräldrar att jag spelar dataspel mycket.
Man pratade om fördelarna med dataspel tex.World of Worldcraft. Hur spelet främjar kreativiteten och samarbetsförmågan.

Fine.

Men i en bisats sa pojken
- Mina föräldrar har också bestämt att jag måste läsa ett visst antal sidor i böcker varje vecka. Jag måste också vara ute och leka eller träna ett visst antal timmar per vecka.

När mamman intervjuades sa hon det är helt Ok att våra barn spelar  dataspel varje dag.
Men... så sa hon.
- Ja, när jag tänker efter har vi nog ganska många regler i vår familj. Hon syftade då på att barnen Skulle läsa läxor, läsa böcker, aktivera sig fysiskt efter i förväg uppsatta mål.

Jag tror att det är det,som vi vuxna ganska ofta missar.

Barn behöver ett tydligt regelverk som vi vuxna har satt upp,där det finns handlingsutrymme men inom vissa ramar.

Vår rastverksamhet på skolan är ett tydligt exempel på det.

Verksamheten har urartat , eftersom vi vuxna inte i förväg tänkt igenom och satt upp regler vad som gäller vid ex,. kojbygge.

Barnen har byggt kojor i grupper. Härligt till att börja med.
Vad vi inte förutsåg att det snart skulle

• bli krig mellan kojorna
• barnen stjäl bra pinnar från varandras kojor
• barnen börjar bygga stenkojor
• när någon försöker stjäla stenar kastar man stenar på varandra.
• det blir också ett utanförskap,eftersom några elever inte får vara med.

Vi vuxna måste sätta upp tydliga ramar vare sig det gäller

 fri lek, grupparbeten, dataspelande osv. 

Alla dessa aktiviteter främjar kreativitet och samarbetsförmåga.

Vårt vuxenansvar är att finnas där och hjälpa barnen,så det blir lagom mycket frihet utifrån barnens mognadsnivå.

Rastverksamhet, maktstrukturer och ledarskap

Det har hänt något på skolan. Vi, som haft en fantastisk miljö för våra elever på skolgården, har nu kommit i ett helt annat läge.

Barn som blir ledsna, känner sig utanför och får inte vara med.

Lekarna urartar med nya regler.

Nya lekar uppstår. Där bara vissa elever får vara med.

Olika typer av maktlekar smyger fram.

Vad gör vi vuxna ?

Pedagogerna har långa utredande samtal 

med elever som är osams

med elever för att komma överens om hur reglerna ska vara, 

med elever för att diskutera hur reglerna ska skrivas ner 

med pedagoger och alla elever för att informera om vad som gäller.

Vad har vi förändrat sedan förra året ?

Förändringen ligger naturligtvis hos oss vuxna. Vi har färre personal. 

Förra året hade vi en Lekvärd på skolgården, som ledde en lek där alla elever som ville kunde vara med.

Istället för att acceptera personalminskning och göra det bästa av situationen, har det blivit blivit oro i vuxengruppen. 

Några har blivit arga och ingen vill minsann göra för mycket. 

Många bevakar sina positioner.

Barn känner av de vuxnas frustration.

Det skapar en otrygghet som vi måste komma till rätta med. 

Vi vuxna måste samverka och bli mer lösningsinriktade i stället för att bara se problem. 

Då är jag helt övertygad om att vi kan återfå en god stämning bland eleverna på skolgården.

Men det måste gå fort.

Vi ska se över allas scheman i morgon. 

Hoppas att vi kan hitta förändringsfaktorer som kan åtgärdas omgående.

Flera av våra elever behöver en tryggare rastmiljö.

Jag ser med spänning fram mot hur vi kommer att arbeta om två veckor ?