Bokstavskontroll, monster och takfönster

Nu i början av terminen gör jag ett test med alla elever i åk ett. Eleverna får skriva sitt namn och läsa bokstäver. Jag lyssnar på vilka bokstäver de kan namnet och ljudet på. Några elever läser redan  riktigt bra,

Edgar ska skriva sitt namn, Han börjar med ett prydligt E 

-Så var det något med en rund ring, säger han och ritar en ring med ett streck mitt ovanför.( Det ser ut så som man brukar rita ett äpple )

- Så var det två ringar, säger han och ritar två ringar ovan för varandra med ett streck mellan sig.

- Så var det en rund ring igen med ett streck på

- Så en rund ring till med två streck, säger Edgar och ritar något som liknar en huvudfoting. Jag kan skriva mitt namn, Bravo !

Vi fortsätter med bokstäver. Han känner igen flera stycken,

Så kommer vi till Y. 

- Den här bokstaven kan jag inte , men den ser ut som ett välutvecklat V.

Härliga ungar.

En annan pojke behöver jag prata lite extra med. Jag föreslår att vi går in i Biblioteket som är tomt. Pojken vägrar och säger

- Jag vågar inte gå in där.

- Varför? undrar jag.

- Det finns ett monster där.

- Gör det, var då?

- Där borta på väggen.

- Var?

- Jag vågar inte gå dit.

- Jag håller dig i handen, så går vi tillsammans.

- Ok.

- Där säger pojken och pekar på en plansch på väggen.

Bibliotekarien har satt upp en trevlig plansch som inspiration på böcker. Framsidan på 20 böcker är avbildade. Bilderna är ganska små, men en av dem är en bok om monster och har ett monster på framsidan.

Jag tar ner planschen viker ihop den, med bildsidan inåt och säger att nu har jag tagit bort monstret, kan vi sitta här då ?

- Det går bra.

Vi har ett bra samtal, så undrar pojken varför det är sneda takfönster. Jag säger att det är ett tak och det är ganska snyggt.

-NEJ, säger pojken. Jag tror att de hade för lite murbruk, så de måste bygga så för att det skulle räcka.

Ok. Att jag inte tänkt på det förut.

Nu har vi börjat. Härligt.

Skolstart fullt av nya lärdomar för oss vuxna i skolan.

På hela skolgården samlas det  förväntansfulla barn och föräldrar. Vår lilla skola har fått fler nya elever, som oroligt håller sig nära mamma och pappa.

Dags att gå in... Lite förvirring uppstår. Var är vårt klassrum ?

Vi har förberett och förberett, men glömt att de nya föräldrarna och eleverna inte hittar i skolan. 

Ja visst vi borde ha satt upp tydliga skyltar var de olika klasserna ska vara. 

Jag gick runt i skolan och försökte hjälpa så många som möjligt, parade ihop den nya eleverna med någon elev som gått i skolan våras.Det gick bra och kontakt skapades.

Var ska man hänga kläderna ?

Ja visst vi borde ha en liten folder, som beskriver de dagliga rutinerna för alla barn. 

Jag fångade upp ännu en  elev, som fick visa den nya eleven. Kontakt igen.

Ska föräldrarna var med i klassrummet ?

Ja visst, vi borde ha en "Välkommen till skolan broschyr", som beskriver de vanliga rutinerna under läsåret. Den kunde vi skicka hem  i början av augusti.

Jag fick gå runt och svara på frågor, klasslärarna hade full upp de också.

På en liten skola är det lätt att tro att alla vet. Vi glömmer den tydliga informationen, som man måste ha i en större organisation

Efter uppropet i klassrummet samlade vi  alla elever på skolan i idrottshallen.Vi hade planerat jättebra tyckte vi. Eleverna ska presentera sig för varandra och vi ska visa på äpplet som kunskapens symbol.

Vår AL-ledare berättade för eleverna  på ett inspirerade och tydligt sätt hur det kommer sig att äpplet är symbol för lärande. Alla eleverna lyssnade uppmärksamt. Så fick de varsitt äpple att äta under rasten på skolgården.

Då lärde vi oss

Ge aldrig äpplen till en grupp elever med många 6- och 7- åringar.

 De kan inte äta!!!

Väldigt många är utan framtänder och kan inte bita i ett hårt äpple.

Redan första skoldagen massor av lärdomar. 

Jag ser fram mot resten av terminen.