" I rymden finns inga känslor"

Jag såg filmen om en tonåring med Asbergers syndrom. Den ger en inblick i hur det kan vara att leva med diagnos och att vara medlevare till en person med diagnos.

I skolan får jag då och då frågor om hur man gör för att undervisa barn och ungdomar som har olika typer av diagnoser.
Jag brukar svara

•  Alla vi som har glasögon kan inte använda varandras glasögon, alla har individuella synfel. På samma sätt är det med personer med diagnoser. Det finns vissa grundläggande sätt att arbeta men...

• Man måste möte varje individ och försöka förstå hur han/ hon tänker och utifrån dessa möten, tillsammans barn/ungdomar och vuxna försöka lösa de problem som kan uppstå.

Vuxna i skolan tycker ofta att det är viktigt att det är rättvist och alla elever ska behandlas lika. Vi glömmer att rättvisan mäter vi ofta efter vår egen måttstock.
I matsalen tex ska alla äta mat, till de yngre barnen lägger de vuxna upp maten, men...

• vissa barn kan inte äta mat som har en viss koncistens
• vissa barn måste ha maten placerad på exakt rätt plats på tallriken
• vissa barn har svårt att äta när andra tittar, osv

Jag har några år arbetat med en tonåring som tycker
 att i skolan arbetar man med skolarbete och hemma göra man annat.
Hon har vägrat att ta till sig att man måste göra läxor. Det har inte gått att ändra på även om både vi i skolan och föräldrar uppmuntrat, lockat, hotat, förklarat.
Skolarbete gör man i skolan inte hemma, så är det enligt elevens bestämda uppfattning.

Vid höststarten i åk . 9 är eleven mycket ledsen över att hon tycker att betygen är för dåliga och att " alla andra" har bättre betyg.
Då kommer vi på en strålande idé. ( dvs nu accepterar eleven idén ).

• Fråga dina kamrater om de läser läxor hemma . 

OJ.  De läser läxor varje dag. Några läser läxor på helgerna också!

Den här hösten har det blivit en del läxläsning, framför allt glosor och till prov.
Men...
Vi har fått ägna en del tid att bearbeta sorgen över att trots att man läser läxor ganska ofta, blir det inga höjda betyg. - Skolan är en hård värld.-

Föräldrarna är glada eftersom eleven då och då självmant skriver in läxan i loggboken. Allt måste schemaläggas för att bli av.
Nu återstår problemet att komma ihåg att ta hem läxorna och att veta exakt vad läraren vill att man ska göra, när boken väl är hemma.
( Här är mobiltelefonens kamera toppen, för att fotografera det läraren skrivit på tavlan )
Men eleven måste förstå
-Att läsa läxan betyder egentligen att kunna läxan.

Jag vill ge en STOR VARM KRAM till alla föräldrar , som år ut och år in kämpar, uppmuntrar, förklarar om och om igen, är uthålliga, engagerade... 
i föräldraskapet kring sina barn.

Logik

Att förstå hur barn tänker är mycket spännande att utforska. 

Jag bli för varje år  alltmer fascinerad. Ger vi barnen / ungdomarna tid att förklara hur det tänker, har det ofta ett logiskt svar. Även om logiken  inte stämmer med det "rätta" svaret jag som vuxen tänkt mig.

I jul har jag varit på en härlig skidsemester med mina barnbarn.

En eftermiddag ville femåringen spela kort med en vanlig kortlek.

 - OK,vad vill du spela.

Femåringen förklarade. 

-Vi lägger alla kort på bordet och tar upp två.. Är det två lika, får man par. Den som har mest par vinner.

Det verkar vara en solklar regel. Vi börjar.

Femåringen har tur. Klöver två och hjärter två- PAR!

En tvåa och en tia för mig inget par. Morbror en sexa och en kung inget par.

Så fortsätter vi . Femåringen har en otrolig tur.

Efter en stund får han  2 och 5

-PAR, säger femåringen.

-Nej.

-Jo

-Nej

-Jo

-Hur tänker du då?

-Om man vänder på femman så ser den nästan ut som en två. Då blir det par.Se här.

Så klart. Att jag inte tänkte på det.

-Men det blir inte rätt. säger jag

-Då gör vi så här, säger femåringen. Om man tar två, då är det bara 3 och 4 emellan.till fem. Det är så nära så då kan det bli par,

-OK. ( lite regeländring gör ju inte så mycket)

Vi hade en mycket trevlig stund. Kortspel -  träning räkning hur långt det var mellan talen- diskussioner om det är OK med vissa regeländringar. Då måste den nya regeln gälla för alla spelare.

GISSA VEM SOM VANN. Femåringen så klart! 

Vad är mod ?

Man är modig när man gör något som är läskigt.

Man är modig om man vågar prata med någon man inte känner.

Det är modigt att våga stå ensam på en scen.

Det är modigt att gå ner i källaren fast man VET ATT DET FINNS MONSTER DÄR !

1. 
   

   
   

   
   

   

   
   

   

LUCIAFIRANDE

Så har det då varit Lucia. Vi har tränat och tränat. Förskoleklassen ska var tomtar och sjunga "Midnatt råder tyst det är i huset... " Eftersom jag är en usel sångare,

som inte kan hålla ton har jag för säkerhets skull bett föräldrarna att träna hemma också.

Vi skall vara i kyrkan alla barnen hade besökt någon kyrka tidigare.

Vi låtsades att klassrummet var kyrka och tränade att gå två och två och sjunga. 

Att gå på led är ett minerat område. Man kan bara göra det med gruppen  5 minuter i taget, Sedan är det något barn som puttar den framför eller klagar på den som går bredvid att han/hon gör fel. Ibland räcker det med att någon säger en kamrats namn, så börjar det barnet att gråta.

Varför är du ledsen och gråter?

Han sa mitt namn!

Man får säga varandras namn,men man måste säga på ett snällt sätt. 

Nu fotsätter vi att träna ni är jätteduktiga.

Bra !Ni är jätteduktiga, ska sägas hur ofta som helst. Det gäller att variera tonfall, ansiktsuttryck och mimik så det passar in.

Efter ett träningstillfälle i den riktiga kyrkan blir det då Luciamorgon. Barnen i tomtekläder kommer förväntansfulla med sina föräldrar till kyrkan.

Det är tumultartat innan alla i tåget är beredda. 

Så öppnas dörrarna Luciatåget skrider uppför kyrkgången.

Vackert stämningsfullt, med sång till musik av flöjt och piano.

Mina tomtar var fantastiskt duktiga!

Men... det händer mycket bakom kulisserna

När det var dags att klä om och gå hem från kyrkan, berättade en pojke att han varit jätteledsen på morgonen, för han ville inte var tomte, han ville vara utklädd till pepparkaksgubbe för han hade så fin dräkt till det.

En pojke i årskurs ett kom med stjärngosse mössa i en handen och stjärna i den andra och sa:

Maud var fan ska jag göra av den här skiten.

Pojken i förskolklassen som hade tomteskägg till sin dräkt var glad hela dagen,för alla barnen sa att han fick stå först i ledet idag för han är ju Tomtefar det ser man på skägget.

Språk

Jag har alltid trott att jag är dålig på språk.
Jag hade sen läsinlärning, stakar mig, stavar dåligt. Varje sommar fick jag träna rättstavning med mamma alla vardagar.
I flickskolan sa de att jag var ordblind. Inga test bara ett konstaterande. Det enda som hände var att jag blev mildare bedömd i tyska.
Självförtroendet var det inget fel på, så jag blev lärare!
En lärare som stavar dåligt. Mina elever blev riktigt duktiga att stava. De måste med ordboken bevisa att jag stavat fel på tavlan eller i någon text.

Nu när jag arbetar i förskolklassen har jag upptäckt ett språk till !!!

Jag är bra på att prata med kroppen.

När jag ger instruktion gör jag samtidigt en gest med handen, huvudet eller på annat sätt med kroppen förstärker det jag vill ha sagt.
Jag har märkt att vissa barn har mycket svårt att ta en instruktion. tex. GÅ TILL DIN PLATS.
Det bättre, att inte säga någonting bara visa med handen.
Till vissa barn är det bra att prata långsamt och tyst, men huka sig så att man är på barnets nivå.
Ögonkontakt är jätteviktigt vid kontakt med några barn, andra barn har svårt för ögonkontakt,
dem får man försiktigt ta runt axeln eller beröra på annat sätt. Några barn kan man absolut inte ta i.


Vid kontakt med alla barn försöker jag ha fullständig närvaro, få dem att förstå att jag vill väl.
Spela lite teater och jättemycket mimik brukat hjälpa till och dessutom bli det roligt.

Varje barn är ett spännande mysterium, de lär mig nya saker varje dag och jag vill lära mig mer..

Härliga ungar.

Tänk vad mycket man lär sig av barn.
I torsdags LUSADE jag eleverna. Det betyder att Förskolklassen för första gången testades i ett Läsutvecklings schema. Det ska sedan följa elevernas läsutveckling under hela grundskoletiden.

Redan hos sexåringarna är det stor skillnad vad de kan. Några elever känner igen ett fåtal bokstäver andra elever läser  kapitel- böcker.  Det är oerhört svårt att bedriva undervisning för hela gruppen. Det blir antingen för svårt eller för lätt. Det är inte underligt att det då och då blir oroligt i barngruppen, ingen får undervisning på sin nivå.

När jag sitter individuellt med eleverna upptäcker jag ofta att de tolkar instruktionerna väldigt olika.
Skriv ditt namn vid raden sa jag,
Här ? sa barnen och pekade
Ja
Ska jag skriva under raden eller över raden?
Skriv på raden sa jag.
På prickarna?
Ja det är en prick-rad.
Eleven skrev sitt namn prydligt på raden.
Dvs.bokstäverna skrevs så att prick-raden kom mitt i alla bokstäver som skrevs på raden.

Maud Lövqvist.

Ett nytt spännande uppdrag

Fram till  jul ska jag arbeta i en förskoleklass. Det ska bli jätteroligt !

Idag var första dagen. Jag kom till klassen efter lunch. 

Vi, den andra pedagogen och jag har just gått en kurs i Tragetonmodellen och jag vill pröva. 

Först fick vi en hel del hinder.

Det finns 10 bärbara elevdatorer på den lilla skolan och jag behöver 8 till F-klassen. Datorerna är inlåsta i ett kassaskåp som går och rulla. Efter lite bestyr lyckades jag få skåpet med alla datorer in i hissen till andra våningen. 

Det var ett jättetungt skåp och trösklarna till klassrummet var ett nästan oöverstigligt hinder. Men med envishet och hjälp av en elev i åk 4 lyckades det.

Då kom nästa hinder. Alla elever har egna inloggningar. Dessa hade jag hämtat hos bibliotekarien. 16 användarnamn av typen syZ4kitmh.

Alltså ett antal tecken utan sammanhang och 16 lösenord i samma stil.

Alla lösenord ska bytas till ett gemensamt, med rätt antal tecken. 

Som tur var var vi 3 vuxna som kunde hjälpas åt. Eleverna var ganska tålmodiga och fick en teckningsuppgift medan de väntade att deras datorer blev färdiga. 
Till slut kunde vi komma igång. 
Eleverna arbetade två och två. Det blev både glädje och sorg till att börja med. Alla skrev sitt namn, ett par barn försökte sig på att ljuda flera ord. Någon grät för att han inte kunde skriva ord.

Ett par elever kom på att man kunde hålla in en tangent och det blev massor av bokstäver. De skrattade högt. Vi gjorde staket av bokstäverna TTTTTTTTTTTTTTTT. Det gick att göra flera olika sorters staket.

Allt blev sparat och utskrivet, Alla elever var glada och nöjda.

I morgon ska vi skriva så många olika tecken som möjligt.

Det ska bli intressant att se hur det går.

Elevernas glädje gör det värt besväret att kånka upp datorerna och kämpa med alla inloggningar.