Jag fick skrivkramp.

I stora delar av mitt yrkesverksamma liv som speciallärare, har jag lyssnat, lugnat, uppmuntrat och försökt stödja föräldrar som kämpar med att hjälpa sina barn med svårigheter i skolan.

Jag har använt mina teoretiska kunskaper,erfarenheter från tidigare elever och föräldrakontakter och naturligtvis mina egna tillkortakommanden som förälder,

Som speciallärare har jag kämpat på med elever som har vanligt förekommande diagnoserna  dyslexi, ADHD, Asperger, Autism o.s.v.
Diagnoser ofta förekommande i skolan men unika för varje barn och förälder,som kämpar och kämpar.

• Så får mitt 10 - åriga  barnbarn DIABETES.

Världen förändras. Fötterna slås undan för oss alla runt om henne. Hur kan det hända? Hur fungerar diabetes? Kan man bli bra? Kan jag som mormor hjälpa till på något sätt? Hur gör vi? Vad händer? 

Frågorna kom i tusental.

• Sjukdomen kom verkligen som en chock för alla.

Så här upptäcktes den :

Min dotter tyckte att barnbarnet började kissa ofta, men hon drack ju å andra sidan mycket också.

Hur som helst bestämde mamman, att de skulle gå till vårdcentralen och kolla.

Väl där tog man blodprov och urinprov. Sköterskan tyckte att proven verkade Ok och de skulle få svaren dagen därpå, Det var nog inget att oroa sig för.

Eftersom mor och dotter nu tagit ledigt gick de och tog en fika för att mysa lite.

När de satt på caféet ringde telefonen. 

Det var från vårdcentralen. 

De skulle komma tillbaka till vårdcentralen genast! 

På vårdcentralen fick de veta att blodsockret var mycket högt och order om att åka direkt till sjukhuset. 

Där fick mitt barnbarn dropp och skrevs omedelbart in på en avdelning.

Om mamman inte bestämt sig för att gå till vårdcentralen den dagen, hade de fått åka ambulans in på natten.

Sedan den dagen har inget varit sig likt.