Vikariera som idrottslärare?!

Nu är det förkylningstider. 

På skolan jag arbetar är det många unga lärare. Toppentrevliga lärare med mycket energi och många idéer.Många av lärarna är småbarnsföräldrar och behöver ta hand om egna sjuka barn. Periodvis är det mycket svårt att få tag i vikarier med kort varsel.
Förra veckan var idrottsläraren hemma. 

Panik på morgonen.
Vem kan ta hand om eleverna,som ska ha idrott första timmen ??

Jag anmälde mig.

- inte särskilt genomtänkt, men jag ville vara bussig och hjälpa till.

Jag hade ingen aning om vad eleverna i fjärdeklass brukar göra på idrottslektionerna, Jag har mitt rum nära idrottshallen och har hört att det var hög ljudnivå och att idrottsläraren ofta fick ryta till ordentligt för att få lektionen att fungera.

Vad hade jag gett mig in på?

Klockan är 8 och eleverna håller på att byta om och kommer om 10 minuter.
Då ska en 60 minuter lång idrottslektion med 28 elever ledas av mig.

Hmm...Hur ska detta gå till?

En flicka jag sitter på en bänk. Hon har kryckor och ska inte vara med på idrotten på grund av en knäskada.

Bra, här ser jag min räddning.

Jag sätter mig bredvid flicka och säger att den här lektionen ska hon få vara min hjälplärare.

Flickan bli jätteglad. Hon berättar vad de brukar göra på lektionerna. Vilka lekar de brukar ha och vilka redskap de brukat använda. Tillsammans gör vi  en lektionsplanering.

Pojkar och flickor kommer tjoande in i salen. Men hög stämma meddelar jag att de ska sätta sig på golvet och vara tysta. Så berättar jag att detta var enda gången jag tänker höja min röst på lektionen.

Jag visar att när jag står och räcker upp två armar i luften betyder det att de ska sitta ner och vara tysta.

- Ni har säkert sett att domare i t.ex, fotboll brukar vifta med armarna när de dömer. Så gör vi här idag också. 

- Coolt, säger någon.

- När jag bara räcker upp en hand ska ni bara vara tysta och lyssna.

Så gick jag igenom lektionsplaneringen.Det blev en jättebra lektion med lekar som min "lärarassistent"med kryckor fick leda (jag kunde ju inga regler), 

Jag stod med händerna upp i luften och alla lyssnade tysta när jag gav instruktioner. 

Alla var nöjda.Vi använde både plintar, mattor och bollar.

Vilken tur att det fanns en skadad elev som kunde hjälpa mig att få lektionen att fungera..

Härligt med en ny utmaning !

Nu har jag börjat arbeta igen. Mellanrummet blev två månader.

Spännande att komma till en ny skola. 

Samtal och möten med nya elever, som berättar hur de tänker och vad som är svårt
 och vad de inte förstår.

Jag tycker om det fokus och den koncentration som krävs av mig, när jag ska försöka klura ut
hur  jag ska förklara på ett konkret och tydligt sätt.

.

En elev 10 år packar ihop sina böcker efter lektionen, Hon vänder sig om i dörren, stannar upp

och säger glatt och lite förvånat:

" Jag tror att jag har lärt mig något."

Vilken härlig känsla.
Detta är världens bästa jobb!

Att vara i mellanrummet

Jag har slutat min anställning.

Det var på tiden säger några av mina vänner.
Du har jobbat länge nog, det är dags att ta det lite lugnt. Ta det lite lugnt.
- Vad betyder det?
- Ja började förstå under höstterminen. Det var  många alltför intensiva och arbetsamma perioder.
Arbete, planering, konfliktlösning, stötta andra trötta medarbetare och vikarier, som alla gjorde sitt bästa,men behövde lite stöd,  Så den viktiga dokumentationen.

Jag kände alltid att jag borde göra mer, arbetade massor hemma

 Mycket mycket att göra men alltid roligt på skolan med barnen och arbetskamraterna, men...

Dags att avbryta och ta det lite lugnt.

Det var ett bra beslut.

Nu har jag haft det lite lugnt ett tag..Naturligtvis fullt upp här hemma med att ordna papper och en massa saker som ligger efter, Är det det som menas med att ta det lite lugnt?

- Mindre stress, ja kanske..
- Mindre krav på att dokumentera på datorn, på rätt sätt, snabbt, på tid som inte fanns, för att vara klar till deadline

- Absolut !!

Nu har jag tagit det lugnt i en månad det har varit  jättebra,
Men hur länge orkar jag ta det lugnt,
- utan input av massa nya idéer
- utan härliga oväntade diskussioner om dagarna,
- utan möjlighet att få samarbeta med elever och föräldrar för att hitta lösningar på olika problem ?

Jag har inte slutat.
Jag är just nu i ett spännande mellanrum,
Jag vet vilka input,diskussioner och samarbeten som ger mig stimulans och växande.
Jag vet bara inte när och hur.
Jag vet att de kommer.

Fram till dess njuter jag av att  - Ta det lite lugnt!