tidsbegränsad läxa

      Tid är ett mycket abstrakt begrepp.

- Hur mycket har vi i  matte läxa ? 

- Läxan är att  räkna 30 minuter, säger läraren.
Hon vill vara snäll och ge alla lika mycket hemarbete oberoende av var man ligger i Matematikboken och oberoende av om man är duktig eller mindre duktig i matematik.

Det är en god avsikt men TID är abstrakt och 30 minuters läxtid i matematik kan se mycket olika ut.

Läraren tänker: "om man räknar 5-10 tal så tar det ungefär 30 minuter" och förväntar sig att eleverna kommer en bra bit framåt.
Så är det nog också för de flesta elever
men...
Är det en av mina specialelever elever som har en diagnos inom autism spektra  händer detta.

Han/hon sätter äggklockan  på 30 minuter,tar fram matematikboken, penna sudd och linjal, bläddrar fram rätt sida. börjar tänka efter hur man skulle göra, vässar pennan, suddar ut någon siffra som blev fult skriven, skriver det nya talet på exakt rätt sätt, glömde skriva LÄXA suddar, skriver som man ska göra, med ett fint streck under, börjar räkna... SÅ RINGER KLOCKAN. Eleven avslutar mitt i talet.

Nästa dag tittar läraren i boken: Men du har ju bara räknat 1 och ett halvt tal. Du ligger ju så långt efter, så du kunde väl har räknat lite mer för att komma ikapp. Läraren är irriterad.

Min elev blir ledsen och förvirrad. Han/hon har gjort precis rätt. Räknat 30 minuter. Så blir läraren arg  och irriterad. Eleven förstår ingenting.
Han/ hon har gjort helt rätt men det duger inte.
Hur ska man då göra för att läraren ska bli glad?


Läxan bör vara mer konkret
Räkna 5 tal
Räkna minst 5 tal
Läraren sätter ett streck i boken som visar hur långt eleven ska räkna.

Så alla elever har samma chans att göra rätt

Förhållningssätt

Jag har varit på "kurs" i helgen. Årsmöte i Kordaföreningen.
En förening som jag var med och startade för 19 år sedan.
Vi var en grupp entusiaster, som  hade gått många utbildningsveckor i Dynamisk pedagogik, sommarkurser och kurser en kväll i veckan höst och vår.Vi gick ledarutbildning och blev behöriga att leda kurser.
Dan Lipschütz var grundaren.
En dag sa han: Jag vill att ni på något sätt formaliserar det vi gör, så att det leder vidare och finns kvar.
Jag visste hur man startar en förening.(Hade tidigare startat "Hassela Solidaritet Trollbäcken).
Tillsammans med några andra Korda -entusiaster träffades vi hemma hos varandra och diskuterade.
Sagt och gjort.
Hemma i köket hos Monica bildade vi "Korda föreningen".
Jag var fortsatt aktiv ett antal år, sedan tog andra intressen över.

Nu många år senare är jag på ett årsmöte i en drama sal på Lärarhögskolan.

Mycket har hänt.
Duktiga medlemmar har arbetat intensivt och nu kan man nu läsa 90 högskolepoäng i Dynamisk pedagogik på Lärarhögskolan.

Temat för dagen är TID.
Vi gestaltar tid på olika sätt med rörelse och egna målningar som vi diskuterar i smågrupper.

Jag tänker
 -Ja så här var det.Minns:
-De nära upplyftande samtalen.
-Den respektfulla tonen.
-Förhållningssättet.

Denna lördag har jag fantastiska möten med personer jag inte kände ett par timmar tidigare.

Vid lunchen har vi intressanta diskussioner om Förhållningssätt.
Vad viktigt det är vilket förhållningssätt vi har i möten med ungdomar i skolan.
Möten som kan var helt avgörande för en elev, om han/hon ska klara sig och få kraft att kämpa med sina svårigheter.

Jag kommer att gå på både vårmöte och höstmöte på Korda föreningen.
Kanske läser jag några poäng på Lärarhögskolan.
Dynamlsk pedagogik vill jag ha mer av.

skola med starka elever med självförtroende?

Jag läste i tidningen om Per Johansson och Glada Hudik-teatern som har 15 års jubileum. Per har en så härlig inställning och säger att framgången beror på att utvecklingsstörda och normalstörda arbetar sida vid sida. 

Jag har arbetat över 40 år i skolans värld och tycker att utvecklingen ibland går åt det andra hållet så  att det blir allt fler normalstörda som slås ut. 

Skolan ställer ofta upp mycket snäva gränser för vad som är normalt. Ofta sätter vi upp mycket höga och snäva staket  för elever att hålla sig inom för att bli godkända. Nu införs betyg allt längre ner i årskurserna.

Jag är absolut för att eleverna ska plugga och lära sig så mycket som möjligt. Målet och intentionen med betyg är att sporra eleverna att plugga och lärar sig mer och få bra resultat som belöning på allt sitt pluggande.

Så är det som tur är för de flesta skolelever men…

Jag funderar mycket över hur man ska hjälpa de elever som faller lite utanför ramen. Barn som av olika anledningar inte förmår att plugga och följa den givna ramen. 

På vilket sätt kan vi hjälpa dem och deras föräldrar? 

De finns många föräldrar som kämpar pluggar med och på alla sätt hjälper sitt barn, men mycket sällan får belöning i form av uppskattning eller goda resultat.I värsta fall får höra att barnet är lat och ouppmärksamt och borde kunna bättre.

                                                                                         

·         Det finns mycket forskning om barns lärande – hur ska vi göra så att forskarnas tips och idéer verkligen används i skolan?

·         Hur kan vi hjälpa och stötta eleverna så de når skolans mål och hjälpa till att hitta individuella lösningar som fungerar för dem ?

·         Föräldrarna vilket stöd och hjälp vill de ha?

·         Finns de goda exemplen, kan vi lära av dem?

  Jag har detta läsår förmånen att arbeta med elever som har speciella behov på alla skolans nivåer.
Det betyder också att jag har kontakt med många föräldrar som är bekymrade och vill ha tips och stöd.

Hur,på vilket sätt och i vilket forum ska vi mötas och tillsammans arbeta för att
ALLA ELEVER SKA FÅ GÅ STARKA OCH MED BRA SJÄLVFÖRTROENDE genom skolan ?

Skönlitteratur som behov

Nu pågår PISA undersökningen igen. I min skola är flera elever slumpmässigt utvalda att delta. Vissa elever tycker vi :"BRAVO nu kan vi visa, att våra elever är duktiga och att utvecklingen går framåt". Andra elever tycker vi:" Det var ju synd att just han, som har så stora svårigheter blev utvald".
Så är det ju med slumpen.Den går inte att påverka.

I många olika grupper har jag senaste tiden varit med och diskuterat elevernas läsande och läsförståelse.
Flera artiklar  i tidningar  funderar över varför barn och ungdomar i Sverige har så låga resultat.
För mycket TV-tittande.
Datoranvändningen gör att man läser sämre.
Skolundervisningen har försämrats.
För mycket andra aktiviteter som konkurrerar med läsandet.

Ja förslagen är många och antagligen finns det lite sanning i alla förslagen.

För att för att bli bra på läsning och läsförståelse måste man träna läsning och läsförståelse. För att vilja träna läsa böcker,måste man ha en positiv inställning till böcker och förstå att de kan ge härliga upplevelser.
DET är vår uppgift som föräldrar och lärare. Läsa mycket för barn. Genom högläsning få dem att förstå att böcker kan vara roliga, spännande sorgliga, ja innehålla allt.

För några månader sedan träffade jag en flicka som var bekymrad för att hon inte kunde läsa. Hon hade fått en dyslexidiagnos och fick hjälpmedel med inlästa läroböcker. Eftersom jag tycker det är viktigt att träna läsning ,bestämde vi att flickan som gick i år 5 skulle lästräna tillsammans med mig.
Vid vår första träff frågade jag flickan vilken sorts böcker hon ville läsa, så skulle jag låna dem på biblioteket.
Flickan berättade att hon drömde om att läsa Harry Potter. Hon var ett stort fan av Harry Potter och kunde allt om Harry Potter, men böckerna var ju så tjocka, så hon kunde inte läsa dem.
Jag föreslog att vi ser om det finns en lättläst variant av Harry Potter, så läser vi i den.
NEJ ! sa flickan. Jag vill veta allt som står i boken ,men inte är med i filmerna , det får man inte i en lättläst förkortad upplaga.
OK, vi lånar original versionen ,så läser vi varsin sida föreslog jag.
Sagt och gjort , nästa gång vi träffades hade jag lånat boken. Flickan var super-glad och skulle läsa en sida till nästa dag.
Nästa dag hade hon läst halva första kapitlet. Man såg henne gå och läsa boken på rasterna och diskutera med de andra flickorna som var Harry Potter fan.
I julklapp önskade hon sig bara Harry Potter böcker.

Jag säger nu inte att det alltid är så lätt att få elever att träna sin läsförmåga. Flickan hade turen att ha föräldrar som läst mycket för henne, så hon visste att böcker kan vara innehållsrika. ( hon ville inte ha en lättversion).

Hon hade svårt att läsa och inte självförtroende nog att försöka läsa den bok brann för.

Tänk om vi skulle lyckas att få fler barn och ungdomar att brinna så mycket för att komma åt innehållet i böcker, så de med hjälp och stöd vågar försöka läsa själva och därmed öka både läs-förmåga, läsförståelse och framför allt få en HÄRLIG LÄSUPPLEVELSE.

Räkna pengar

Förberedande matematik.

Vilka matematiska kunskaper har en 6- åring? 

Till specialtanten får alla barnen komma och räkna, De får räkna så lång de kan.Vissa barn kan räkna till hundra andra till fjorton. Det är stor variation.

Vi ska räkna pengar, sa jag till en pojke.
Jag har 10 riktiga  enkronor.
Vi arbetar med dem på lekfulla sätt, så jag får information om hur långt pojken kommit  med sina matematiska kunskaper.

Jag lägger fram 6 kronor. Pojken får dela så vi får lika många var.

Om jag får 4 kronor hur många får du då?

Om jag har 3 kronor och du får en mer, hur många har du då?

Om jag har 5 kronor och du har två mindre, hur många har  kronor har du då?

Vi leker med kronorna på alla tänkbara sätt. Räknar första andra tredje, vilken är den femte kronan?
Vi tar fem kronor, blundar och jag gömmer två kronor i handen.
Tittar.
Gissar.
Hur många har jag gömt? Vi skrattar räknar och räknar.

Allt är roligt och det går jättebra!

Jag tänker, det går så bra.Vi fortsätter och räknar med högre tal!
En tjuga, en femtiolapp, en hundralapp. Tyvärr har jag inte riktiga pengar utan tar fram leksakspengar.

Jag säger entusiastiskt. 

- Du är så duktig ,så du kan kanske säga hur mycket pengar det här är.

- Varför har du sånna där pengar?säger pojken. 
- Det är leksakspengar, dom kan man inte köpa för, det är inte riktiga pengar. 
Dom pengarna får du lägga i dockhörnan.

Så var den matematiklektionen slut.

Barn tänker konkret.

Nästa dag har jag riktiga sedlar med mig till skolan.

Vägen till förståelse av ekvationer

                      X + 3 = 5


Jag förstår inte!!!!!


En av mina elever  blir frustrerad när jag inte kan förklara så hon förstår. Jag har varit mycket pedagogisk (tycker jag) och berättat att i en ekvation får man göra vad som helst, bara man gör samma sak på båda  sidorna om =.
För att få x för sig själv tar vi bort 3 på båda sidorna = .
x + 3-3= 5-3
x = 2

Jag förstår inte.


Ok. För att göra talet konkret tar jag fram mina plastpluppar.
x + o o o = o o o o o
x = o o

Jag förstår inte !!


Min elev är nu ledsen och arg. Hon vet att det är flera sidor med ekvationer i boken. Man måste kunna räkna med ekvationer.

Hur ska få henne att förstå ?
- Vad är det du inte förstår ?
- Vad är x
- X är 2
- Vad är X ?
- X är ett okänt tal, som vi räknar ut och kommer fram till, att det okända talet är 2.
- Ja men VAD är X ?

Hur ska jag konkretisera vad X är. Då får jag syn på elevens pennskrin.
- Jag ser att det här är ett pennskrin, men jag vet inte hur många pennor som finns i det. Vi säger att pennskrinet är X

Så lägger vi talet igen; ett pennskrin + o o o = o o o o o

Vi räknade alla talen på de första tre sidorna boken med hjälp av ett pennskrin och plastpluppar.

Därefter  kan min elev räkna ekvationer och använder bara siffror.

Denna fantastiska pennhållare

Jag har i många år arbetat med elever på högstadiet som
 har fel penngrepp.


 Det är väl inte så farligt kan man tycka. 
 Tyvärr har  dessa elever svårt att få flyt i sitt skrivande.De får ofta kramp i handen, släpper pennan och skakar handen för att sedan fortsätta skriva.Penngreppet är nästan omöjligt att korrigera.Det blir väldigt pinsamt och känns konstigt, när jag vill sätta en pennhållare i plast på pennan för att rätta till elevens sätt att hålla i sin penna.
I år har vi låtit alla elever redan från första dagarna i 6-års verksamheten använda en penna med pennhållare i plast.
Hurra !!
Alla elever har rätt penngrepp utan att vi har behövt säga ett ljud om saken.
Tänk att jag inte tänkt på det för flera år sedan.
Vad många tårar vi kunnat spara.
De enkla är ofta  det svåra att upptäcka.

Lässtress redan hos 5-6 åringar?

Jag har just träffat mitt barnbarn som ska börja i första klass. Hon är spänd och lite orolig.

Säger: ” Jag kan inte läsa -bara lite”

Det är ju i första klass man ska lära sig läsa, säger jag.

Förmedlar vi indirekt till dagens barn att de bör lära sig läsa redan i förskoleklassen??

Finns det risk för att många barn är stressade redan före skolstart och oroliga att inte kunna tillräckligt mycket?

Skolan har krav på sig att tillgodose behoven hos alla elever.

Det låter bra, men frågan är 

 hinner vi?

 vill vi ?

försöker vi ?

ta reda på behoven 

hur gör vi för att tillgodose dem hos alla elever?

Jag kommer att ge glimtar av behov hos elever från  min utsiksplats som Specialtant.