Jag lyssnade på ett program på P1. Det handlade om för och emot barns användande av datorer. Dataspelandets för och nackdelar.

Det var intressant att höra barns och föräldrars funderingar. Framförallt en pojke som sa att det är OK för mina föräldrar att jag spelar dataspel mycket.
Man pratade om fördelarna med dataspel tex.World of Worldcraft. Hur spelet främjar kreativiteten och samarbetsförmågan.

Fine.

Men i en bisats sa pojken
- Mina föräldrar har också bestämt att jag måste läsa ett visst antal sidor i böcker varje vecka. Jag måste också vara ute och leka eller träna ett visst antal timmar per vecka.

När mamman intervjuades sa hon det är helt Ok att våra barn spelar  dataspel varje dag.
Men... så sa hon.
- Ja, när jag tänker efter har vi nog ganska många regler i vår familj. Hon syftade då på att barnen Skulle läsa läxor, läsa böcker, aktivera sig fysiskt efter i förväg uppsatta mål.

Jag tror att det är det,som vi vuxna ganska ofta missar.

Barn behöver ett tydligt regelverk som vi vuxna har satt upp,där det finns handlingsutrymme men inom vissa ramar.

Vår rastverksamhet på skolan är ett tydligt exempel på det.

Verksamheten har urartat , eftersom vi vuxna inte i förväg tänkt igenom och satt upp regler vad som gäller vid ex,. kojbygge.

Barnen har byggt kojor i grupper. Härligt till att börja med.
Vad vi inte förutsåg att det snart skulle

• bli krig mellan kojorna
• barnen stjäl bra pinnar från varandras kojor
• barnen börjar bygga stenkojor
• när någon försöker stjäla stenar kastar man stenar på varandra.
• det blir också ett utanförskap,eftersom några elever inte får vara med.

Vi vuxna måste sätta upp tydliga ramar vare sig det gäller

 fri lek, grupparbeten, dataspelande osv. 

Alla dessa aktiviteter främjar kreativitet och samarbetsförmåga.

Vårt vuxenansvar är att finnas där och hjälpa barnen,så det blir lagom mycket frihet utifrån barnens mognadsnivå.