När jag var rastvakt förra veckan hade jag tur. Det var strålande väder.
Härligt barnen lekte för fullt.
Vi har en väldigt fin skolgård med asfaltplan och en ett rejält skogsparti.
En bod med allehanda ute-leksaker.
Där finns styltor av trä. När jag var liten gick vi alltid på styltor i parkleken där jag bodde.
Vi barn utmanade varandra, gick högt och lågt, gick i trappor och tävlade att gå snabbast.

Styltorna på vår skolgård bara låg där. Jag frågade eleverna om de ville gå och sa att jag gärna skulle lära dem gå på styltor. Det var ingen som var intresserad. Då började jag själv gå på styltorna.
Barn kom springande och var imponerade och intresserade. Några ville försöka själva och jag gick bakom och höll i. Innan rasten tog slut hade vi kommit på ett knep hur de skulle träna själva.
-Om man börjar och står lite högt tex. på en sten, går det mycket lättare att komma igång.
Jag utmanade några intresserade elever och sa, att vi skulle se, OM de kunde lära sig gå på styltor till nästa vecka när jag var rastvakt.

Veckan därpå kunde 5 barn gå på styltor.

(att gå på styltor är väldigt bra för motoriken)

Varje rast när jag är ute, går jag runt på styltor en stund sedan vill eleverna gå.

Vi vuxna behöver göra saker tillsammans med barnen för att det ska bli roligt.

UNDERBARA, HÄRLIGA ELEVER.

Att vara lärare är ett underbart yrke. Dessa fantastiska möten med eleverna.

Jag har elever som är sena i läsutvecklingen, elever som har mycket svårt för matematiken. 

Att se deras lycka när vi hittat rätt nivå att arbeta på är fantastiskt. 

Jag har en pojke som älskar de kopierade häften han lästränar i.

Han får ett häfte på 4-5 sidor läs - och skrivträning. 

Häftena har en tom färgad framsida. där han skriver sitt namn. 

Pojken läser och skriver i häftet som är precis så svårt att han får anstränga sig, men inte misslyckas.

När häftet är klart väljer han ett klistermärke till framsidan, så tar han hem och visar mamma.

Nästa lektion hos mig får han ett nytt häfte som är utformat på samma sätt. Han blir jätteglad och längtar efter att tillsammans med mig få börja arbeta med häftet, som han tar hem och visar när det är färdigt.

Vi lärare vill ofta vara pedagogiska och ha färg-granna bilder och omväxlande pedagogiskt innehåll.

Vissa elever tycker att det är skönt, när det är förutbestämt vad man ska göra och gillar att det är ett likadant moment varje gång.

Tiden rinner iväg. Mitt mål var att göra en spekulering minst en, helst två gånger i veckan. Målsättningen gick om intet redan terminens första veckor.
Det finns millioner saker att planera och organisera för att det ska fungera bra med undervisningen.

Alla vet att skolstarten är hektisk.
Det är svårt, när vi ska samarbeta olika yrkesgrupper, när vi har olika avtal och olika uppdrag.

Det är svårt när vi  får mycket lösa direktiv av ledningen och i demokratisk anda  tillsammans ska komma fram till en samförstånds lösning.

Det vore kanske möjligt om vi hade sjöar av tid.

Barnen börjar och skolan har ett allt tydligare uppdrag för oss lärare vad eleverna ska kunna.

För att få med alla elever med olika förutsättningar MÅSTE vi få tid att PLANERA.

Det här året skulle alla lärare första dagarna ha enskilda "lära känna" möten med föräldrar och elever.

TOPPENBRA men... Vi ska göra terminens planering med både med långa och korta mål, lära oss och sätta oss sig in i nya digitala hjälpmedel osv. osv.

När ska den tiden tas?

För vi ska naturligt också sam planera med Fritidspersonalen, på tid som passar dem och ha olika möten om stort och smått.

Kanske jag låter som en grinig gammal tant, men det fanns fördelar med tydliga regler och direktiv och alla lärare fick tid att göra det jobb som behövdes för undervisningen i klassen. Fritidspersonalen gjorde sitt jobb på ett utmärkt bra sätt, utan att vi tillsammans behövde och komma överens om stort och smått.
Vi hade tydliga fungerande regler som alla kände till och följde.

Jag har fått flera kommentarer på mitt senaste inlägg.
Några säger att det där med att mentorerna ska ha kortare enskilda samtal med varje elev är nog bra, men hur ska man få tiden att räcka till ?

Tid är alltid en omdiskuterad faktor. Jag har blivit alltmer intresserad av begreppet TID.
Sista året har jag förstått vad oerhört abstrakt TID är.
5 minuter kan kännas oändligt i vissa situationer och så kort att det knappast märks i andra situationer.
Om vi tittar på klockan är tiden mycket exakt men ska vi " känna"  tid kan den upplevas mycket olika i olika situationer och av olika människor.

Jag tror att alla mentorer kan organisera ett kortare 5-10 minuters samtal  med var och en  av sina mentorselever, om man möter en/två elever i veckan på mentorstiden under hela terminen. Jag tror att man genom att ge alla elever en bokad tid vinner mycket.
Alla elever blir bemötta och sedda.
Det skulle göra stor skillnad för de eleverna som inte syns.
Det skulle göra stor skillnad för de osäkra rädda.
Det skulle göra stor skillnad för dem som inte är verbala och behöver tid att formulera sig.
Det skulle göra stor skillnad för de tuffa eleverna som skulle våga "släppa masken" en kort stund.
Det skulle göra stor skillnad för väldigt många elever.
Det skulle ge läraren möjlighet att skapa en personlig relation till varje elev.



Unga människor kan glömma vad man säger och gör,
 men de glömmer aldrig hur man får dem att känna sig.

Augusti sista sommarmånaden, som för väldigt många är den månad som innehåller både avslut och början. 

Slut på semester och ledig tid och början på det nya arbetsåret.

Det finns en härlig känsla av hopp och förväntan.

Jag har fantastiska släktingar, vänner, nära och kära.
I sommar har jag funderat över hur våra relationer ser ut.Jag har kommit fram till att möten blir riktigt bra och relationen fördjupas, när vi vågar öppna oss för varandra och prata om det som är nära och viktigt just nu. Vi samtalar utan att värdera vad som är rätt och fel. Vi får och ger varandra tid att lyssna och fundera.



Nu är det dags för ett nytt läsår
Vilka elever får jag i år ?

Vad kan jag förändra och förbättra ?

För att få elever att må bra i och kunna lära sig optimalt är en förutsättning att de trivs känner sig sedda  och har en bra relation med kamrater och vuxna i skolan. 
Relationer blir bra om det finns tid att lyssna och fundera.

I min skola finns ett förslag att alla mentorerna två gånger per termin ska ge eleverna tillfälle till ett kortare enskilt samtal.
Jag hoppas det blir så.
Jag tror att det skulle skapa en skola där fler trivs, mår bra och gör sitt bästa för att nå goda studieresultat.

RELATIOER

Jag har ofta pratat om att det är viktigt att ha bra relation till eleverna för att ha framgång i specialundervisningen.

På sista tiden har jag kommit att fundera mycket över, vad det är som gör en bra relation.

Det här året var det första året jag kände att jag inte hade en bra relation med ett par av mina elever på högstadiet. Varför blev det så??

Vad var det i relationen med dessa elever som gjorde att vi inte kom så långt, som jag önskade? 

Naturligtvis kan jag hitta många orsaker: 

Jag hade bara eleverna ett år, de hade haft många lärarbyten, de hade mycket nära kontakt med den lärare som jag efterträdde och de saknade henne mycket osv. osv.

Men... 

Det har fått mig att fundera. 

Hur är mina relationer till min familj, mina vänner och bekanta?

Vad är det som ger näring till relationen?

Vad är det som driver relationen framåt?

På vilket sätt bidrar jag till att relationen utvecklas?

På vilket sätt förhindrar jag relationens utveckling?

Jag kommer att fundera på och studera olika relationer, för att försöka komma underfund med och lära 

av relationerna omkring mig.

Kanske har jag blivit lite bättre nästa gång, när jag kommer i liknande situation med elever, som jag gjorde det här året.

UTSIKT

BAKÅT

STRÄVAN

UTVECKLING

FRAMÅT

Skolavslutning !!!

Härligt eleverna har kommit i mål... eller närmare målet. De senaste veckornas stress på högstadiet inför betygssättning är över.

Med mina yngre elever kan jag konstatera så här långt kom vi. I sommar vila och nya tag till hösten.

Läraryrket är ett fantastiskt arbete, Jag upplever ett avslut varje år i juni och i augusti börjar vi på nytt med alla möjligheter att utveckla, förbättra och förändra oss själva, vår arbetsplats.

I de flesta andra yrken har man samma arbetstider morgon och kväll år ut och år in. Vi har variation, vissa år sovmorgon andra inte. 

Jag tycker det är helt underbart att blicka framåt och tänka

-Det här ska jag utveckla nästa år.

Nu har jag fokus på, hur vi ska kunna använda datorer och Internet för att utveckla och stimulera barns lärande i svenska.

Skriva egna böcker på datorn, som sedan läggs ut på någon form av blogg så att även klasskamrater, farmor och mormor kan läsa. Det blir träning att skriva  och lästräning, som kan ge upphov till intressant " litterära" diskussioner.

Eleverna kan läsa böcker skriva recensioner, som på ett enkelt sätt kan läsas och kommenteras av kamraterna.

Jag vet att det redan finns lärare på andra skolor som är duktiga på det här. Tack vara Internet kan vi inspireras och lära av dem.

Vi ska utveckla det här på vår skola också.

Jag har pratat med ett par intresserade lärare, vi har möjlighet att få hjälp med bokval och det tekniska av bibliotekarien. 

Nu gäller det att organisera så att idéen och projektet blir av.

Processens gång får jag skriva om under hösten.

Jag samlar en liten "pilot grupp" i höst till ett planeringsmöte.

ALLT BÖRJAR MED FÖRSTA STEGET!