Att hitta en lösning.

I alla skolor finns det flera elever som har stora svårigheter. Den pedagogiska personalen försöker på alla sätt att få eleverna att inordna sig i skolans regler och följa den vanliga undervisningen.

Oftast lyckas det, men ibland måste man hitta en lösning. Ganska ofta anställer man en assistent som förväntas lösa problemet.

I väldigt många fall är assistenter unga människor som av olika anledningar inte fortsatt sin yrkesutbildning eller studier på universitetet.

Dessa unga män och kvinnor blir  ( utan att få  utbildning eller handledning och ofta med undermålig information om de elev de ska vara assistent till) anställda för att lösa problemet den utbildade personalen inte klarar.

Många av dessa assistenter gör ett fantastiskt bra arbete och några slutar efter en kort tid.

Skolan borde verkligen på ett strukturerat sätt ha en plan för hur assistenterna skall få stöd och handledning i det arbete han/hon är satt att utföra.

Då kan det bli jättebra.

Jag var åskådare till följande solskens-historia.

En  pojke satt med en assistent i korridoren, På frågan varför de inte var i klassrummet fick jag veta att pojken vägrade vara kvar och lyssna på sagan som läraren läste. 

Jag försökte med knepet

- Mamma skulle bli jätteglad i eftermiddag, om hon får höra att du varit duktig och gått in i klassrummet igen, fastän du tycker det är jobbigt.

Jag lyckades inte att påverka eleven.

Efter en stund gick jag genom korridoren igen. Korridoren var tom ingen pojke och assistent.

Senare frågade jag den 19-åriga assistenten vad som hänt.

Han sa

- Jag föreslog att vi skulle gå in igen. När pojken inte ville sa jag att han kunde få sitta bredvid mig i ringen på golvet och få luta sig på mig, när han tyckte det var jobbigt.

Tur att det finns talangfulla ungdomar, som är en underbara förebilder för de yngre barnen !!

Världens bästa jobb

-Maud nu ska jag väl komma till dig idag.
 Nu är det efter jul och du ska inte ha förskolklassen längre!

-Ja, du ska komma.

-Kom och hämta mig direkt efter rasten,

-Ja det blir bra.

-Jag får väl komma den andra dagarna du är i skolan också.

" I rymden finns inga känslor"

Jag såg filmen om en tonåring med Asbergers syndrom. Den ger en inblick i hur det kan vara att leva med diagnos och att vara medlevare till en person med diagnos.

I skolan får jag då och då frågor om hur man gör för att undervisa barn och ungdomar som har olika typer av diagnoser.
Jag brukar svara

•  Alla vi som har glasögon kan inte använda varandras glasögon, alla har individuella synfel. På samma sätt är det med personer med diagnoser. Det finns vissa grundläggande sätt att arbeta men...

• Man måste möte varje individ och försöka förstå hur han/ hon tänker och utifrån dessa möten, tillsammans barn/ungdomar och vuxna försöka lösa de problem som kan uppstå.

Vuxna i skolan tycker ofta att det är viktigt att det är rättvist och alla elever ska behandlas lika. Vi glömmer att rättvisan mäter vi ofta efter vår egen måttstock.
I matsalen tex ska alla äta mat, till de yngre barnen lägger de vuxna upp maten, men...

• vissa barn kan inte äta mat som har en viss koncistens
• vissa barn måste ha maten placerad på exakt rätt plats på tallriken
• vissa barn har svårt att äta när andra tittar, osv

Jag har några år arbetat med en tonåring som tycker
 att i skolan arbetar man med skolarbete och hemma göra man annat.
Hon har vägrat att ta till sig att man måste göra läxor. Det har inte gått att ändra på även om både vi i skolan och föräldrar uppmuntrat, lockat, hotat, förklarat.
Skolarbete gör man i skolan inte hemma, så är det enligt elevens bestämda uppfattning.

Vid höststarten i åk . 9 är eleven mycket ledsen över att hon tycker att betygen är för dåliga och att " alla andra" har bättre betyg.
Då kommer vi på en strålande idé. ( dvs nu accepterar eleven idén ).

• Fråga dina kamrater om de läser läxor hemma . 

OJ.  De läser läxor varje dag. Några läser läxor på helgerna också!

Den här hösten har det blivit en del läxläsning, framför allt glosor och till prov.
Men...
Vi har fått ägna en del tid att bearbeta sorgen över att trots att man läser läxor ganska ofta, blir det inga höjda betyg. - Skolan är en hård värld.-

Föräldrarna är glada eftersom eleven då och då självmant skriver in läxan i loggboken. Allt måste schemaläggas för att bli av.
Nu återstår problemet att komma ihåg att ta hem läxorna och att veta exakt vad läraren vill att man ska göra, när boken väl är hemma.
( Här är mobiltelefonens kamera toppen, för att fotografera det läraren skrivit på tavlan )
Men eleven måste förstå
-Att läsa läxan betyder egentligen att kunna läxan.

Jag vill ge en STOR VARM KRAM till alla föräldrar , som år ut och år in kämpar, uppmuntrar, förklarar om och om igen, är uthålliga, engagerade... 
i föräldraskapet kring sina barn.

Logik

Att förstå hur barn tänker är mycket spännande att utforska. 

Jag bli för varje år  alltmer fascinerad. Ger vi barnen / ungdomarna tid att förklara hur det tänker, har det ofta ett logiskt svar. Även om logiken  inte stämmer med det "rätta" svaret jag som vuxen tänkt mig.

I jul har jag varit på en härlig skidsemester med mina barnbarn.

En eftermiddag ville femåringen spela kort med en vanlig kortlek.

 - OK,vad vill du spela.

Femåringen förklarade. 

-Vi lägger alla kort på bordet och tar upp två.. Är det två lika, får man par. Den som har mest par vinner.

Det verkar vara en solklar regel. Vi börjar.

Femåringen har tur. Klöver två och hjärter två- PAR!

En tvåa och en tia för mig inget par. Morbror en sexa och en kung inget par.

Så fortsätter vi . Femåringen har en otrolig tur.

Efter en stund får han  2 och 5

-PAR, säger femåringen.

-Nej.

-Jo

-Nej

-Jo

-Hur tänker du då?

-Om man vänder på femman så ser den nästan ut som en två. Då blir det par.Se här.

Så klart. Att jag inte tänkte på det.

-Men det blir inte rätt. säger jag

-Då gör vi så här, säger femåringen. Om man tar två, då är det bara 3 och 4 emellan.till fem. Det är så nära så då kan det bli par,

-OK. ( lite regeländring gör ju inte så mycket)

Vi hade en mycket trevlig stund. Kortspel -  träning räkning hur långt det var mellan talen- diskussioner om det är OK med vissa regeländringar. Då måste den nya regeln gälla för alla spelare.

GISSA VEM SOM VANN. Femåringen så klart! 

Vad är mod ?

Man är modig när man gör något som är läskigt.

Man är modig om man vågar prata med någon man inte känner.

Det är modigt att våga stå ensam på en scen.

Det är modigt att gå ner i källaren fast man VET ATT DET FINNS MONSTER DÄR !

1. 
   

   
   

   
   

   

   
   

   

LUCIAFIRANDE

Så har det då varit Lucia. Vi har tränat och tränat. Förskoleklassen ska var tomtar och sjunga "Midnatt råder tyst det är i huset... " Eftersom jag är en usel sångare,

som inte kan hålla ton har jag för säkerhets skull bett föräldrarna att träna hemma också.

Vi skall vara i kyrkan alla barnen hade besökt någon kyrka tidigare.

Vi låtsades att klassrummet var kyrka och tränade att gå två och två och sjunga. 

Att gå på led är ett minerat område. Man kan bara göra det med gruppen  5 minuter i taget, Sedan är det något barn som puttar den framför eller klagar på den som går bredvid att han/hon gör fel. Ibland räcker det med att någon säger en kamrats namn, så börjar det barnet att gråta.

Varför är du ledsen och gråter?

Han sa mitt namn!

Man får säga varandras namn,men man måste säga på ett snällt sätt. 

Nu fotsätter vi att träna ni är jätteduktiga.

Bra !Ni är jätteduktiga, ska sägas hur ofta som helst. Det gäller att variera tonfall, ansiktsuttryck och mimik så det passar in.

Efter ett träningstillfälle i den riktiga kyrkan blir det då Luciamorgon. Barnen i tomtekläder kommer förväntansfulla med sina föräldrar till kyrkan.

Det är tumultartat innan alla i tåget är beredda. 

Så öppnas dörrarna Luciatåget skrider uppför kyrkgången.

Vackert stämningsfullt, med sång till musik av flöjt och piano.

Mina tomtar var fantastiskt duktiga!

Men... det händer mycket bakom kulisserna

När det var dags att klä om och gå hem från kyrkan, berättade en pojke att han varit jätteledsen på morgonen, för han ville inte var tomte, han ville vara utklädd till pepparkaksgubbe för han hade så fin dräkt till det.

En pojke i årskurs ett kom med stjärngosse mössa i en handen och stjärna i den andra och sa:

Maud var fan ska jag göra av den här skiten.

Pojken i förskolklassen som hade tomteskägg till sin dräkt var glad hela dagen,för alla barnen sa att han fick stå först i ledet idag för han är ju Tomtefar det ser man på skägget.

Språk

Jag har alltid trott att jag är dålig på språk.
Jag hade sen läsinlärning, stakar mig, stavar dåligt. Varje sommar fick jag träna rättstavning med mamma alla vardagar.
I flickskolan sa de att jag var ordblind. Inga test bara ett konstaterande. Det enda som hände var att jag blev mildare bedömd i tyska.
Självförtroendet var det inget fel på, så jag blev lärare!
En lärare som stavar dåligt. Mina elever blev riktigt duktiga att stava. De måste med ordboken bevisa att jag stavat fel på tavlan eller i någon text.

Nu när jag arbetar i förskolklassen har jag upptäckt ett språk till !!!

Jag är bra på att prata med kroppen.

När jag ger instruktion gör jag samtidigt en gest med handen, huvudet eller på annat sätt med kroppen förstärker det jag vill ha sagt.
Jag har märkt att vissa barn har mycket svårt att ta en instruktion. tex. GÅ TILL DIN PLATS.
Det bättre, att inte säga någonting bara visa med handen.
Till vissa barn är det bra att prata långsamt och tyst, men huka sig så att man är på barnets nivå.
Ögonkontakt är jätteviktigt vid kontakt med några barn, andra barn har svårt för ögonkontakt,
dem får man försiktigt ta runt axeln eller beröra på annat sätt. Några barn kan man absolut inte ta i.


Vid kontakt med alla barn försöker jag ha fullständig närvaro, få dem att förstå att jag vill väl.
Spela lite teater och jättemycket mimik brukat hjälpa till och dessutom bli det roligt.

Varje barn är ett spännande mysterium, de lär mig nya saker varje dag och jag vill lära mig mer..