LUCIAFIRANDE

Så har det då varit Lucia. Vi har tränat och tränat. Förskoleklassen ska var tomtar och sjunga "Midnatt råder tyst det är i huset... " Eftersom jag är en usel sångare,

som inte kan hålla ton har jag för säkerhets skull bett föräldrarna att träna hemma också.

Vi skall vara i kyrkan alla barnen hade besökt någon kyrka tidigare.

Vi låtsades att klassrummet var kyrka och tränade att gå två och två och sjunga. 

Att gå på led är ett minerat område. Man kan bara göra det med gruppen  5 minuter i taget, Sedan är det något barn som puttar den framför eller klagar på den som går bredvid att han/hon gör fel. Ibland räcker det med att någon säger en kamrats namn, så börjar det barnet att gråta.

Varför är du ledsen och gråter?

Han sa mitt namn!

Man får säga varandras namn,men man måste säga på ett snällt sätt. 

Nu fotsätter vi att träna ni är jätteduktiga.

Bra !Ni är jätteduktiga, ska sägas hur ofta som helst. Det gäller att variera tonfall, ansiktsuttryck och mimik så det passar in.

Efter ett träningstillfälle i den riktiga kyrkan blir det då Luciamorgon. Barnen i tomtekläder kommer förväntansfulla med sina föräldrar till kyrkan.

Det är tumultartat innan alla i tåget är beredda. 

Så öppnas dörrarna Luciatåget skrider uppför kyrkgången.

Vackert stämningsfullt, med sång till musik av flöjt och piano.

Mina tomtar var fantastiskt duktiga!

Men... det händer mycket bakom kulisserna

När det var dags att klä om och gå hem från kyrkan, berättade en pojke att han varit jätteledsen på morgonen, för han ville inte var tomte, han ville vara utklädd till pepparkaksgubbe för han hade så fin dräkt till det.

En pojke i årskurs ett kom med stjärngosse mössa i en handen och stjärna i den andra och sa:

Maud var fan ska jag göra av den här skiten.

Pojken i förskolklassen som hade tomteskägg till sin dräkt var glad hela dagen,för alla barnen sa att han fick stå först i ledet idag för han är ju Tomtefar det ser man på skägget.

Språk

Jag har alltid trott att jag är dålig på språk.
Jag hade sen läsinlärning, stakar mig, stavar dåligt. Varje sommar fick jag träna rättstavning med mamma alla vardagar.
I flickskolan sa de att jag var ordblind. Inga test bara ett konstaterande. Det enda som hände var att jag blev mildare bedömd i tyska.
Självförtroendet var det inget fel på, så jag blev lärare!
En lärare som stavar dåligt. Mina elever blev riktigt duktiga att stava. De måste med ordboken bevisa att jag stavat fel på tavlan eller i någon text.

Nu när jag arbetar i förskolklassen har jag upptäckt ett språk till !!!

Jag är bra på att prata med kroppen.

När jag ger instruktion gör jag samtidigt en gest med handen, huvudet eller på annat sätt med kroppen förstärker det jag vill ha sagt.
Jag har märkt att vissa barn har mycket svårt att ta en instruktion. tex. GÅ TILL DIN PLATS.
Det bättre, att inte säga någonting bara visa med handen.
Till vissa barn är det bra att prata långsamt och tyst, men huka sig så att man är på barnets nivå.
Ögonkontakt är jätteviktigt vid kontakt med några barn, andra barn har svårt för ögonkontakt,
dem får man försiktigt ta runt axeln eller beröra på annat sätt. Några barn kan man absolut inte ta i.


Vid kontakt med alla barn försöker jag ha fullständig närvaro, få dem att förstå att jag vill väl.
Spela lite teater och jättemycket mimik brukat hjälpa till och dessutom bli det roligt.

Varje barn är ett spännande mysterium, de lär mig nya saker varje dag och jag vill lära mig mer..

Härliga ungar.

Tänk vad mycket man lär sig av barn.
I torsdags LUSADE jag eleverna. Det betyder att Förskolklassen för första gången testades i ett Läsutvecklings schema. Det ska sedan följa elevernas läsutveckling under hela grundskoletiden.

Redan hos sexåringarna är det stor skillnad vad de kan. Några elever känner igen ett fåtal bokstäver andra elever läser  kapitel- böcker.  Det är oerhört svårt att bedriva undervisning för hela gruppen. Det blir antingen för svårt eller för lätt. Det är inte underligt att det då och då blir oroligt i barngruppen, ingen får undervisning på sin nivå.

När jag sitter individuellt med eleverna upptäcker jag ofta att de tolkar instruktionerna väldigt olika.
Skriv ditt namn vid raden sa jag,
Här ? sa barnen och pekade
Ja
Ska jag skriva under raden eller över raden?
Skriv på raden sa jag.
På prickarna?
Ja det är en prick-rad.
Eleven skrev sitt namn prydligt på raden.
Dvs.bokstäverna skrevs så att prick-raden kom mitt i alla bokstäver som skrevs på raden.

Maud Lövqvist.

Ett nytt spännande uppdrag

Fram till  jul ska jag arbeta i en förskoleklass. Det ska bli jätteroligt !

Idag var första dagen. Jag kom till klassen efter lunch. 

Vi, den andra pedagogen och jag har just gått en kurs i Tragetonmodellen och jag vill pröva. 

Först fick vi en hel del hinder.

Det finns 10 bärbara elevdatorer på den lilla skolan och jag behöver 8 till F-klassen. Datorerna är inlåsta i ett kassaskåp som går och rulla. Efter lite bestyr lyckades jag få skåpet med alla datorer in i hissen till andra våningen. 

Det var ett jättetungt skåp och trösklarna till klassrummet var ett nästan oöverstigligt hinder. Men med envishet och hjälp av en elev i åk 4 lyckades det.

Då kom nästa hinder. Alla elever har egna inloggningar. Dessa hade jag hämtat hos bibliotekarien. 16 användarnamn av typen syZ4kitmh.

Alltså ett antal tecken utan sammanhang och 16 lösenord i samma stil.

Alla lösenord ska bytas till ett gemensamt, med rätt antal tecken. 

Som tur var var vi 3 vuxna som kunde hjälpas åt. Eleverna var ganska tålmodiga och fick en teckningsuppgift medan de väntade att deras datorer blev färdiga. 
Till slut kunde vi komma igång. 
Eleverna arbetade två och två. Det blev både glädje och sorg till att börja med. Alla skrev sitt namn, ett par barn försökte sig på att ljuda flera ord. Någon grät för att han inte kunde skriva ord.

Ett par elever kom på att man kunde hålla in en tangent och det blev massor av bokstäver. De skrattade högt. Vi gjorde staket av bokstäverna TTTTTTTTTTTTTTTT. Det gick att göra flera olika sorters staket.

Allt blev sparat och utskrivet, Alla elever var glada och nöjda.

I morgon ska vi skriva så många olika tecken som möjligt.

Det ska bli intressant att se hur det går.

Elevernas glädje gör det värt besväret att kånka upp datorerna och kämpa med alla inloggningar.

RASTVAKT

Vad det är roligt att se eleverna i full aktivitet på skolgården. Några flickor bygger en koja och krattar ihop löv, så det blir en stor hög att sätta sig i som en skön fåtölj.

En pojke går lite ensam med en basketboll. Jag frågar om vi ska kasta  mot basketkorgen och se vem som kommer först till 10. Vi börjar kasta och straxt kommer det ett par barn till som vill vara med.

En pojke och en flicka i förskolklassen har bakat en "chokladkaka i en hink och låter mig smaka, men först ska kakan bli färdig.

En flicka kommer och berättar att en pojke sparkat henne i magen.
Oj då!
Jag hittar pojken i backen bakom ett träd. Han håller för munnen.
-Varför sår du och gömmer dig?

-Flickan, jag sparkade, jagade mig och ville pussa mig hela tiden.

Vilken tur att jag inte började skälla på pojken för att han sparkat. Det kan ju vem som helst förstå att man inte vill bli pussad.

Samtidigt har jag hela tiden kastat basketbollen i korgen och smakat åtskilliga gånger på chokladkakan.

När alla barnen gått in och jag gick sista varvet runt skolgården för att se, att alla leksaker hade plockats in, såg jag att det stod skriver något med vit krita på ett lågt staket vid några buskar.

Här är Marias, Måds och Arvids bageri för kladd kakor med choklad.

Det var med varmt hjärta och ett leende jag gick in från skolgården.

Arbetade sent. 
Alla har gått hem, tror jag.
Men icke...
Skolan har fått nytt liv.
Fotbolls-klädda småpojkar står och värmer upp i korridoren.
Barn jag inte känner igen springer i trapporna.
En okänd pojke med sin mamma sitter vid ett bord.
Det är full aktivitet i Idrottshallen.

Det känns konstigt. Vår skola sover inte på natten som jag trodde.
Den lever med andra... som tycker att det är deras skola.

Lycka

• Att efter flera nätters orolig sömn, äntligen ha bestämt sig för att gå in på expeditionen och erkänna att det viktiga pappret ( Rekvisitionen) har kommit bort. Plötsligt HITTA pappret snyggt liggande i en plastficka i en pärm.
• Att se en elev komma på hur man läser ord med lång och  kort vokal .
• Att få besök av en artonåring som nu klarar gymnasiet bra. Trots att högstadiet var ett gissel.
• Att förstå hur viktigt det är att som elev bli sedd och bekräftad.
• Att få vara den som ser och bekräftar.
• Att se entusiasmen hos en klass elever som målar och illustrerar en  dikt.
• Att det är plusgrader och det går att cykla till jobbet.
• Att få ett härligt telefonsamtal från dottern
• Att planera en resa
• Att ...
• Att ...
• Att ...

Livet är härligt.