Härliga ungar.

Tänk vad mycket man lär sig av barn.
I torsdags LUSADE jag eleverna. Det betyder att Förskolklassen för första gången testades i ett Läsutvecklings schema. Det ska sedan följa elevernas läsutveckling under hela grundskoletiden.

Redan hos sexåringarna är det stor skillnad vad de kan. Några elever känner igen ett fåtal bokstäver andra elever läser  kapitel- böcker.  Det är oerhört svårt att bedriva undervisning för hela gruppen. Det blir antingen för svårt eller för lätt. Det är inte underligt att det då och då blir oroligt i barngruppen, ingen får undervisning på sin nivå.

När jag sitter individuellt med eleverna upptäcker jag ofta att de tolkar instruktionerna väldigt olika.
Skriv ditt namn vid raden sa jag,
Här ? sa barnen och pekade
Ja
Ska jag skriva under raden eller över raden?
Skriv på raden sa jag.
På prickarna?
Ja det är en prick-rad.
Eleven skrev sitt namn prydligt på raden.
Dvs.bokstäverna skrevs så att prick-raden kom mitt i alla bokstäver som skrevs på raden.

Maud Lövqvist.

Ett nytt spännande uppdrag

Fram till  jul ska jag arbeta i en förskoleklass. Det ska bli jätteroligt !

Idag var första dagen. Jag kom till klassen efter lunch. 

Vi, den andra pedagogen och jag har just gått en kurs i Tragetonmodellen och jag vill pröva. 

Först fick vi en hel del hinder.

Det finns 10 bärbara elevdatorer på den lilla skolan och jag behöver 8 till F-klassen. Datorerna är inlåsta i ett kassaskåp som går och rulla. Efter lite bestyr lyckades jag få skåpet med alla datorer in i hissen till andra våningen. 

Det var ett jättetungt skåp och trösklarna till klassrummet var ett nästan oöverstigligt hinder. Men med envishet och hjälp av en elev i åk 4 lyckades det.

Då kom nästa hinder. Alla elever har egna inloggningar. Dessa hade jag hämtat hos bibliotekarien. 16 användarnamn av typen syZ4kitmh.

Alltså ett antal tecken utan sammanhang och 16 lösenord i samma stil.

Alla lösenord ska bytas till ett gemensamt, med rätt antal tecken. 

Som tur var var vi 3 vuxna som kunde hjälpas åt. Eleverna var ganska tålmodiga och fick en teckningsuppgift medan de väntade att deras datorer blev färdiga. 
Till slut kunde vi komma igång. 
Eleverna arbetade två och två. Det blev både glädje och sorg till att börja med. Alla skrev sitt namn, ett par barn försökte sig på att ljuda flera ord. Någon grät för att han inte kunde skriva ord.

Ett par elever kom på att man kunde hålla in en tangent och det blev massor av bokstäver. De skrattade högt. Vi gjorde staket av bokstäverna TTTTTTTTTTTTTTTT. Det gick att göra flera olika sorters staket.

Allt blev sparat och utskrivet, Alla elever var glada och nöjda.

I morgon ska vi skriva så många olika tecken som möjligt.

Det ska bli intressant att se hur det går.

Elevernas glädje gör det värt besväret att kånka upp datorerna och kämpa med alla inloggningar.

RASTVAKT

Vad det är roligt att se eleverna i full aktivitet på skolgården. Några flickor bygger en koja och krattar ihop löv, så det blir en stor hög att sätta sig i som en skön fåtölj.

En pojke går lite ensam med en basketboll. Jag frågar om vi ska kasta  mot basketkorgen och se vem som kommer först till 10. Vi börjar kasta och straxt kommer det ett par barn till som vill vara med.

En pojke och en flicka i förskolklassen har bakat en "chokladkaka i en hink och låter mig smaka, men först ska kakan bli färdig.

En flicka kommer och berättar att en pojke sparkat henne i magen.
Oj då!
Jag hittar pojken i backen bakom ett träd. Han håller för munnen.
-Varför sår du och gömmer dig?

-Flickan, jag sparkade, jagade mig och ville pussa mig hela tiden.

Vilken tur att jag inte började skälla på pojken för att han sparkat. Det kan ju vem som helst förstå att man inte vill bli pussad.

Samtidigt har jag hela tiden kastat basketbollen i korgen och smakat åtskilliga gånger på chokladkakan.

När alla barnen gått in och jag gick sista varvet runt skolgården för att se, att alla leksaker hade plockats in, såg jag att det stod skriver något med vit krita på ett lågt staket vid några buskar.

Här är Marias, Måds och Arvids bageri för kladd kakor med choklad.

Det var med varmt hjärta och ett leende jag gick in från skolgården.

Arbetade sent. 
Alla har gått hem, tror jag.
Men icke...
Skolan har fått nytt liv.
Fotbolls-klädda småpojkar står och värmer upp i korridoren.
Barn jag inte känner igen springer i trapporna.
En okänd pojke med sin mamma sitter vid ett bord.
Det är full aktivitet i Idrottshallen.

Det känns konstigt. Vår skola sover inte på natten som jag trodde.
Den lever med andra... som tycker att det är deras skola.

Lycka

• Att efter flera nätters orolig sömn, äntligen ha bestämt sig för att gå in på expeditionen och erkänna att det viktiga pappret ( Rekvisitionen) har kommit bort. Plötsligt HITTA pappret snyggt liggande i en plastficka i en pärm.
• Att se en elev komma på hur man läser ord med lång och  kort vokal .
• Att få besök av en artonåring som nu klarar gymnasiet bra. Trots att högstadiet var ett gissel.
• Att förstå hur viktigt det är att som elev bli sedd och bekräftad.
• Att få vara den som ser och bekräftar.
• Att se entusiasmen hos en klass elever som målar och illustrerar en  dikt.
• Att det är plusgrader och det går att cykla till jobbet.
• Att få ett härligt telefonsamtal från dottern
• Att planera en resa
• Att ...
• Att ...
• Att ...

Livet är härligt. 

OMSTART ... NY START...

Oj,oj vad tiden går. 

I torsdags var jag på en MYCKET bra och inspirerade Workshop om hur man i förskolklassen kan arbeta med bilderboken på olika sätt. Måla, dramatisera, göra collage osv.osv. Alla barnen använde samma bok.

Jag läser nu en kurs i Dynamisk Pedagogik på halvtid. Där bearbetar vi texter och upplevelser genom estetiska uttryck. 

Måla ett minne

Skriv en ramsa som beskriver boken du läst

Uttryck glädje - gemenskap- utanförskap genom rörelse

Gå ut och plocka material och gör en installation som beskriver några arketyper.

Använd lim silkespapper och färg och beskriv de olika rollerna du har. (Använd Moxnes djuproller)

Jag upplever att måla, rimma, gestalta ger en mycket större förståelse när jag bearbetar och redovisa de teoretiska kunskaperna. Jag måste verkligen visa att jag kan och förstår. 

Barnen i skolan behöver i hög grad estetiska sätt att lära och redovisa.

På hemsidan www.alvinaforlag.se finns arbetshandledningar till flera böcker.

Läs

MILJÖMÄRKT KAPITELBOK Som om jag vore något mycket dyrbartav Terri-Lynne Waldvik På Grågatan i Sunns stad bor en man som kallas Tokgubben. Själv bor Sunn på Sorgenfrigatan. Men sedan den dagen Klara Öst befallde att de skulle attackera Tokgubben, stämmer inte det namnet längre. När Sunn försöker hitta ett sätt att lösa upp klumpen av sorg i magen får hon hjälp av sin mormor. Pappa, som blir så arg så att Sunn blir rädd, har visst också en sorg att göra klart. Så att han kan se på Sunn med varma ögon och hålla henne i sin famn. Som om hon vore något mycket dyrbart. Terri-Lynne Waldvik debuterar på Alvina förlag med Som om jag vore något mycket dyrbart, en tätt vävd berättelse om drömmar, sorg och hopp. Om glädjen över orden, behovet av vänner och drömmen om en hund. Och mycket, mycket mer. En riktig högläsningsbok! Utkommer 11 oktober. Läs mer om boken här

Tips och trix

Även kallade studieteknik.

Nu i mitten av terminen sitter jag med på många samtal med elever och föräldrar.
Under mina år som lärare har jag haft  tusentals samtal med elever och föräldrar, ändå lär jag mig hela tiden  nya saker.

Jag blir mer och mer medveten om är att vi egentligen inte förstår varandra, så bra som vi tror.
Eleven nickar och svara på frågor och talar om vad  hon vill, men...
förstår hon egentligen vad vi menar?

Jag tror att vi frågar alldeles för lite.Ofta säger vi bara
 - Förstår du? svaret blir oftast
 -Ja.
 Därmed nöjer vi oss.
Vi måste på något sätt få eleven berätta hur hon tänker göra. Diskutera olika lösningar...

Barn och föräldrar säger- Vi ska hjälpas åt med läxorna bättre.
I stället för att svara bra, borde vi lärare säga BRA och ställa frågor till eleven.
När ska du plugga?
Hur ska du plugga?
Hur får du hjälp av dina föräldrar?
Var ska du sitta?
Hur blir det om det är ett bra TV-program just då?
Hur gör du när du ska lära dig något för att komma ihåg det?
Hur förhör mamma? pappa?
Behöver läxorna anpassas, så att det ska bli lättare att lära in?
osv.osv.

Genom frågorna får vi igång ett samtal om hur det är just för den här eleven att göra läxor.
Vi diskuterar vilken studieteknik som passar den här eleven.
Vi kan tillsammans komma fram till några tips om  hur eleven skall göra sin läxa och på vilket sätt föräldrarna kan stötta.
Ge förslag på Studieteknik och olika inlärningssätt som passar just den här eleven.
och komma ihåg att:

Mobil-telefonen är mycket användbar som studietekniskt hjälpmedel. Ta gärna en bild på det läraren skrivit på tavlan, och läs på. Det går för en del elever lättare, än att försöka hinna med att skriva av det som är skrivet på tavlan. 

Fundera på om du kan hitta på olika tips och trix som är till hjälp för just DIG när du ska lära dig läxan.