Lycka

• Att efter flera nätters orolig sömn, äntligen ha bestämt sig för att gå in på expeditionen och erkänna att det viktiga pappret ( Rekvisitionen) har kommit bort. Plötsligt HITTA pappret snyggt liggande i en plastficka i en pärm.
• Att se en elev komma på hur man läser ord med lång och  kort vokal .
• Att få besök av en artonåring som nu klarar gymnasiet bra. Trots att högstadiet var ett gissel.
• Att förstå hur viktigt det är att som elev bli sedd och bekräftad.
• Att få vara den som ser och bekräftar.
• Att se entusiasmen hos en klass elever som målar och illustrerar en  dikt.
• Att det är plusgrader och det går att cykla till jobbet.
• Att få ett härligt telefonsamtal från dottern
• Att planera en resa
• Att ...
• Att ...
• Att ...

Livet är härligt. 

OMSTART ... NY START...

Oj,oj vad tiden går. 

I torsdags var jag på en MYCKET bra och inspirerade Workshop om hur man i förskolklassen kan arbeta med bilderboken på olika sätt. Måla, dramatisera, göra collage osv.osv. Alla barnen använde samma bok.

Jag läser nu en kurs i Dynamisk Pedagogik på halvtid. Där bearbetar vi texter och upplevelser genom estetiska uttryck. 

Måla ett minne

Skriv en ramsa som beskriver boken du läst

Uttryck glädje - gemenskap- utanförskap genom rörelse

Gå ut och plocka material och gör en installation som beskriver några arketyper.

Använd lim silkespapper och färg och beskriv de olika rollerna du har. (Använd Moxnes djuproller)

Jag upplever att måla, rimma, gestalta ger en mycket större förståelse när jag bearbetar och redovisa de teoretiska kunskaperna. Jag måste verkligen visa att jag kan och förstår. 

Barnen i skolan behöver i hög grad estetiska sätt att lära och redovisa.

På hemsidan www.alvinaforlag.se finns arbetshandledningar till flera böcker.

Läs

MILJÖMÄRKT KAPITELBOK Som om jag vore något mycket dyrbartav Terri-Lynne Waldvik På Grågatan i Sunns stad bor en man som kallas Tokgubben. Själv bor Sunn på Sorgenfrigatan. Men sedan den dagen Klara Öst befallde att de skulle attackera Tokgubben, stämmer inte det namnet längre. När Sunn försöker hitta ett sätt att lösa upp klumpen av sorg i magen får hon hjälp av sin mormor. Pappa, som blir så arg så att Sunn blir rädd, har visst också en sorg att göra klart. Så att han kan se på Sunn med varma ögon och hålla henne i sin famn. Som om hon vore något mycket dyrbart. Terri-Lynne Waldvik debuterar på Alvina förlag med Som om jag vore något mycket dyrbart, en tätt vävd berättelse om drömmar, sorg och hopp. Om glädjen över orden, behovet av vänner och drömmen om en hund. Och mycket, mycket mer. En riktig högläsningsbok! Utkommer 11 oktober. Läs mer om boken här

Tips och trix

Även kallade studieteknik.

Nu i mitten av terminen sitter jag med på många samtal med elever och föräldrar.
Under mina år som lärare har jag haft  tusentals samtal med elever och föräldrar, ändå lär jag mig hela tiden  nya saker.

Jag blir mer och mer medveten om är att vi egentligen inte förstår varandra, så bra som vi tror.
Eleven nickar och svara på frågor och talar om vad  hon vill, men...
förstår hon egentligen vad vi menar?

Jag tror att vi frågar alldeles för lite.Ofta säger vi bara
 - Förstår du? svaret blir oftast
 -Ja.
 Därmed nöjer vi oss.
Vi måste på något sätt få eleven berätta hur hon tänker göra. Diskutera olika lösningar...

Barn och föräldrar säger- Vi ska hjälpas åt med läxorna bättre.
I stället för att svara bra, borde vi lärare säga BRA och ställa frågor till eleven.
När ska du plugga?
Hur ska du plugga?
Hur får du hjälp av dina föräldrar?
Var ska du sitta?
Hur blir det om det är ett bra TV-program just då?
Hur gör du när du ska lära dig något för att komma ihåg det?
Hur förhör mamma? pappa?
Behöver läxorna anpassas, så att det ska bli lättare att lära in?
osv.osv.

Genom frågorna får vi igång ett samtal om hur det är just för den här eleven att göra läxor.
Vi diskuterar vilken studieteknik som passar den här eleven.
Vi kan tillsammans komma fram till några tips om  hur eleven skall göra sin läxa och på vilket sätt föräldrarna kan stötta.
Ge förslag på Studieteknik och olika inlärningssätt som passar just den här eleven.
och komma ihåg att:

Mobil-telefonen är mycket användbar som studietekniskt hjälpmedel. Ta gärna en bild på det läraren skrivit på tavlan, och läs på. Det går för en del elever lättare, än att försöka hinna med att skriva av det som är skrivet på tavlan. 

Fundera på om du kan hitta på olika tips och trix som är till hjälp för just DIG när du ska lära dig läxan.

När jag var rastvakt förra veckan hade jag tur. Det var strålande väder.
Härligt barnen lekte för fullt.
Vi har en väldigt fin skolgård med asfaltplan och en ett rejält skogsparti.
En bod med allehanda ute-leksaker.
Där finns styltor av trä. När jag var liten gick vi alltid på styltor i parkleken där jag bodde.
Vi barn utmanade varandra, gick högt och lågt, gick i trappor och tävlade att gå snabbast.

Styltorna på vår skolgård bara låg där. Jag frågade eleverna om de ville gå och sa att jag gärna skulle lära dem gå på styltor. Det var ingen som var intresserad. Då började jag själv gå på styltorna.
Barn kom springande och var imponerade och intresserade. Några ville försöka själva och jag gick bakom och höll i. Innan rasten tog slut hade vi kommit på ett knep hur de skulle träna själva.
-Om man börjar och står lite högt tex. på en sten, går det mycket lättare att komma igång.
Jag utmanade några intresserade elever och sa, att vi skulle se, OM de kunde lära sig gå på styltor till nästa vecka när jag var rastvakt.

Veckan därpå kunde 5 barn gå på styltor.

(att gå på styltor är väldigt bra för motoriken)

Varje rast när jag är ute, går jag runt på styltor en stund sedan vill eleverna gå.

Vi vuxna behöver göra saker tillsammans med barnen för att det ska bli roligt.

UNDERBARA, HÄRLIGA ELEVER.

Att vara lärare är ett underbart yrke. Dessa fantastiska möten med eleverna.

Jag har elever som är sena i läsutvecklingen, elever som har mycket svårt för matematiken. 

Att se deras lycka när vi hittat rätt nivå att arbeta på är fantastiskt. 

Jag har en pojke som älskar de kopierade häften han lästränar i.

Han får ett häfte på 4-5 sidor läs - och skrivträning. 

Häftena har en tom färgad framsida. där han skriver sitt namn. 

Pojken läser och skriver i häftet som är precis så svårt att han får anstränga sig, men inte misslyckas.

När häftet är klart väljer han ett klistermärke till framsidan, så tar han hem och visar mamma.

Nästa lektion hos mig får han ett nytt häfte som är utformat på samma sätt. Han blir jätteglad och längtar efter att tillsammans med mig få börja arbeta med häftet, som han tar hem och visar när det är färdigt.

Vi lärare vill ofta vara pedagogiska och ha färg-granna bilder och omväxlande pedagogiskt innehåll.

Vissa elever tycker att det är skönt, när det är förutbestämt vad man ska göra och gillar att det är ett likadant moment varje gång.

Tiden rinner iväg. Mitt mål var att göra en spekulering minst en, helst två gånger i veckan. Målsättningen gick om intet redan terminens första veckor.
Det finns millioner saker att planera och organisera för att det ska fungera bra med undervisningen.

Alla vet att skolstarten är hektisk.
Det är svårt, när vi ska samarbeta olika yrkesgrupper, när vi har olika avtal och olika uppdrag.

Det är svårt när vi  får mycket lösa direktiv av ledningen och i demokratisk anda  tillsammans ska komma fram till en samförstånds lösning.

Det vore kanske möjligt om vi hade sjöar av tid.

Barnen börjar och skolan har ett allt tydligare uppdrag för oss lärare vad eleverna ska kunna.

För att få med alla elever med olika förutsättningar MÅSTE vi få tid att PLANERA.

Det här året skulle alla lärare första dagarna ha enskilda "lära känna" möten med föräldrar och elever.

TOPPENBRA men... Vi ska göra terminens planering med både med långa och korta mål, lära oss och sätta oss sig in i nya digitala hjälpmedel osv. osv.

När ska den tiden tas?

För vi ska naturligt också sam planera med Fritidspersonalen, på tid som passar dem och ha olika möten om stort och smått.

Kanske jag låter som en grinig gammal tant, men det fanns fördelar med tydliga regler och direktiv och alla lärare fick tid att göra det jobb som behövdes för undervisningen i klassen. Fritidspersonalen gjorde sitt jobb på ett utmärkt bra sätt, utan att vi tillsammans behövde och komma överens om stort och smått.
Vi hade tydliga fungerande regler som alla kände till och följde.

Jag har fått flera kommentarer på mitt senaste inlägg.
Några säger att det där med att mentorerna ska ha kortare enskilda samtal med varje elev är nog bra, men hur ska man få tiden att räcka till ?

Tid är alltid en omdiskuterad faktor. Jag har blivit alltmer intresserad av begreppet TID.
Sista året har jag förstått vad oerhört abstrakt TID är.
5 minuter kan kännas oändligt i vissa situationer och så kort att det knappast märks i andra situationer.
Om vi tittar på klockan är tiden mycket exakt men ska vi " känna"  tid kan den upplevas mycket olika i olika situationer och av olika människor.

Jag tror att alla mentorer kan organisera ett kortare 5-10 minuters samtal  med var och en  av sina mentorselever, om man möter en/två elever i veckan på mentorstiden under hela terminen. Jag tror att man genom att ge alla elever en bokad tid vinner mycket.
Alla elever blir bemötta och sedda.
Det skulle göra stor skillnad för de eleverna som inte syns.
Det skulle göra stor skillnad för de osäkra rädda.
Det skulle göra stor skillnad för dem som inte är verbala och behöver tid att formulera sig.
Det skulle göra stor skillnad för de tuffa eleverna som skulle våga "släppa masken" en kort stund.
Det skulle göra stor skillnad för väldigt många elever.
Det skulle ge läraren möjlighet att skapa en personlig relation till varje elev.



Unga människor kan glömma vad man säger och gör,
 men de glömmer aldrig hur man får dem att känna sig.